Jag och mannen var på föreläsning igår kväll. En kvinna berättade hur det kan vara att leva med Asperger. Mycket intressant! Att ha fått diagnosen Aspegerssyndrom har inneburit mycket eget informations sökande och det kändes så befriande att höra en människa berätta om hennes svårigheter i praktiken och inte i diagnosformulering. Jag tänkte berätta om det som jag fann mest intressant.
Hon berättade om en pojke som var åtta år och började spela fotboll. Han förstod inte spelets regler eller mening så han skapade sin egen logik. Den var att fotbollen skulle passas efter nummer ordingen på spelarnas tröjor. Ja, hur ska man veta?
Sedan pratade hon mycket om hennes skolsituation, vilket jag fann en hög igenkänning i. Hur hon inte hittade till matsalen om man inte tog samma väg. Hur gymnastiken var omöjlig då motoriken inte fanns för att hoppa över bockar eller stå på händer. Jag minns så många jag fått bollar rakt i huvudet då jag dagdrömt. Eller hur hård strålen på duschen var när det var dags för den.
Hon blev mobbad och slagen och trodde att det var så det skulle vara. Varje dag när hon gick hem så stod samma barn och väntade. Hon trodde att det ingick i skoldagen.
Själv blev jag aldrig mobbad även om jag ibland kände mig utanför och ensam. Jag tror att det är min ADHD som gett mig en otrolig drivkraft gjort att jag sökt efter vänner på andra sätt. Det kunde vara brevvänner, grannar eller föräldrarnas vännersbarn.
Hon berättade också om hur svårt hon har att förstå pengar. Åhh det kändes så befriande att veta att det faktiskt finns andra som måste se pengarna och se dom minska för att förstå åtgången.
Hursom helst var det en bra kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varmt tack för ditt visade intresse. Jag svarar så fort jag har möjlighet!