2 stycken Cosmopolitan, tack !

Framme, äntligen framme i Istanbul vårens city resa i kärlekens tecken. 

När vi väl sitter på restaurangen och jag spontant beställer två stycken Cosmopolitan är känslan befriande, härlig och full av förväntningar. Han och jag. Mannen i mitt liv som för dryga 20 år sedan tog mig med storm och fortfarande har den effekten på mig. Nu är det bara VI i några dygn och ja vi har fortfarande massor att prata om. 

Jag lever. Vi lever tillsammans. Förhoppningsvis bjuder vår resa på flera Cosmopolitan. 

Halvtid

Halva sportlovet har passerat och jag ligger på soffan och vilar. Humöret är på topp för vi ha haft ett bra lov såhär långt. Kraften börjar dock att sina.

Familjen har åkt en 12 timmars kryssning till Åland med Vikingline. En riktig utmaning för en familj med två Aspies men vi lyckades ha en riktigt trevlig familjetur. Vi vilade i hytten och hetsade inte upp oss över små humörsvängningar. Vi spelade kort, dansade, åt gott och njöt av tiden tillsammans. Härligt att minsta barnet snart fyller 5 år och att vi snart inte har något småbarn längre. Jag minns min panik känsla när mellan sonen skulle fylla fem. Känslan av att inte vara klar med småbarns åren och längtan efter en dotter. Nu känns min familj komplett. Man, tre barn , en katt och en hund. 

Jag och maken träffade mellan sonens utredande psykolog som nu sammanställt ADHD testerna. Hon konstaterar att han har problem med sina exekutiva funktioner och att han troligtvis uppfyller kriterierna för en ADHD diagnos. Utredningen är nu skickad till BUP och ett skolmöte nalkas. Trots att vi väntat oss detta känns det tungt. 

Idag var jag på bio med kidzen och vi har det trevligt. Brorsorna är inne i en bra fas och har riktigt kul tillsammans. 

På fredag har min bror sin första permission , dock bevakad men ändå härligt. Barnen och Charlie, vår hund får äntligen träffa honom. Det var 1 år och tre månader sedan. Tiden går fort. 

Jag håller tummarna att sportlovet fortsätter som det startat! Jag tar alla tillfällen att vila min lilla hjärna. 

Höstlov med barnen

Så var det dags för höstlovet, och likt föregående år är det jag och grabbarna som ska hitta på något skoj. Precis som förra året går jag på ljusterapi på förmiddagarna för att hålla min depression i schack. Tycker i och för sig att jag mår ganska bra nu vet ändå att kraften inte kommer att räcka hela veckan. Jag måste planera in vila. Kanske kan jag vila under dom två timmar som ljusterapin varar? Det beror helt på vilka som delar rummet med mig för ibland är människor så pratsugna. Jag vill kunna bläddra i en tidning och dricka mitt Tea och njuta av ljuset under tystnad. 

Min ambitionsnivå inför lovet är ganska hög då jag vill att grabbarna får se och uppleva något mer än vad datorerna har att erbjuda. Vi kommer inte att resa bort någonstans men att gå på bio, åka och bada och vi planerar även en Halloween fest med nära vänner. Det kommer bli mysigt att få ta det lugnt med dom och inte behöva stressa på dom på morgonen. 

Jag önskar alla ett trevligt Höstlov och ett Halloweenfirande med mycket läskigt godis. 

Vemod

Såhär i slutet av sommaren då skolstart, jobb start och höststart inträder är det med en blandad förtjusning och en skvätt vemod.

Även om denna sommar inneburit så mycket soltimmar och värme så att min kropp knappt klarat av det så saknar jag redan det oplanerade i sommardagarna . Då det viktiga varit att ha en trevlig samvaro och äta gott och njuta av allt som sommaren hör till. Jag är en person som älskar hösten, fukten i luften tidiga morgnar och att få tänd ljus på kvällen. Skörda äpplen och plommon och mysa i någon stor gammal fliströja. Ändå är det en viss vemod att gå mot mörkare tider. För nog att jag älskar hösten men november månad kan för min del raderas från årets månader. Min sjuksköterska pratar redan om att sätta in ljusterapi för mig då hon vill förebygga en svacka. Jag har en såkallad årstidsbunden depression och jag hoppas att min ökning av Serquel ska räcka denna höst. Det tar ju så mycket tid detta med ljusterapi. 

Denna vecka ägnas åt förberedelser inför nästa veckas skolstarter. Livet blir så mycket enklare om man i god tid förberett med inköp av gympakläder, suddgummi och andra härliga skolgrejor. Jag ska få äldsta sonen att klippa sig och det är en utmaning. 

Vemod behöver inte vara en negativ känsla, kanske det är en tacksamhetens känsla då man lämnar en fas och ger sig in i nästa....? 

Tunnelseende

Igår när hela familjen studsade runt i köket för att fixa popcorn fick jag tunnelseende. Varför? Mina sinnen fick inte utrymme att sortera alla intryck, så är det att ha Aspergers syndrom. 

För mig finns inga filter. Min hjärna kan inte avgöra vilken information som är den viktigaste. Allt går rakt in samtidigt. jag måste tänka aktivt på det jag ska göra. Jag beslutar mig för att poppa popcorn i micron. Min hjärna fokuserar på att hitta popcorn påsen. Jag ser den, tar den och ska just till att lägga in den i micron då ett Nej hörs. Jag avbryts då i mina tankebanor och ser en förnärmad tioåring framför mig. Han säger:- Men mamma, varför tar du popcornpåsen ur handen på mig? Man tar inte saker ur handen på folk! Jag skulle ju poppa popcornen.

Jag ber om ursäkt och säger att han har rätt. Min hjärna kan inte prioritera rätt. Det var inte min mening att ta över. Jag sätter mig i soffan och väntar på att bli serverad popcorn. Dessa dagar som kallas semester är så vansinnigt intensiva med alla runtomkring mig hela tiden. Det är dubbla känslor, för jag älskar att umgås med mina barn samtidigt som det tar otroligt mycket energi.  Det blir bara för mycket när alla kommer samtidigt och jag blir stressad. Tack och lov att Ritalin finns som gör att min inre kaos upplevs som ett lugn. Allt blir klarare och jag får förmågan att ta ett steg tillbaka, för att ta ett prioriteringsbeslut. Nu äter jag inte den medicinen på kvällen, därav kaos i hjärnkontoret av alla intryck. 

Tidsaspekten av denna semester är något jag påminner mig själv om varje dag. Snart är vi inte lediga tillsammans längre och nästa sommar är så långt borta. Så jag vilar mitt på dagen för att hålla mig flytande. För hursomhelst så har jag en fantastisk familj med en jäkla massa energi och vilja och det är inte alla som har det! Tacksam är vad jag är trots stunder av tunnelseende.