En längtan efter ett sammanhang

Ibland slår den till , längtan efter att tillhöra ett större sammanhang.  Ett arbete att gå till, en hobby som leder till sociala kontakter. Att ha ett socialt nätverk och flera järn i elden. Min verklighet är långt därifrån. Jag har nog aldrig varit så begränsad i mitt sociala liv som nu. Det finns några noga utvalda, nära vänner som är kvar efter min kollaps.

Min man berättade under middagen om hans planer framöver. Fyllda av kick-offer och resor med vänner. Jag blev grön av avund. Jag vill också! Jag vill också dra iväg, busa, leva och känna mig levande.

Nu är sanningen en annan. Jag trivs bäst hemma med min familj. Jag har mina rutiner och mina kära nära mig. Där jag kan vara mig själv och kan gå undan närhelst det passar mig. Jag slits mellan min önskan att träffa vänner och mitt behov av en strukturerad vardag. Ibland gör det ont-idag är en sådan dag.

Ljuset kom snabbt tillbaka när min mamma ringde och föreslog en kryssning med mig och barnen i helgen. Vilken tur att min känsla vände från en sorgsen till en förväntansfull. Min man är värd allt roligt som kommer i hans väg och jag missunnar honom inte det minsta att få egentid och att ha kul.

Ett kurdiskt bröllop

Glitter, glitter och mera glitter! Vi är inbjudna till min kära väns bröllop, ett kurdiskt bröllop och det ska bli fantastiskt roligt! 

Jag har alltid dragits till människor från andra kulturer , genuint intresserad av deras traditioner och livsöden. Första gången jag hade en vän från en annan del av världen var jag sju år och hembjuden  till min Argentinska vän Maria. Jag minns hennes hem med varma glada färger och hennes härliga pappa. Dom bjöd på granatäpple, något jag aldrig tidigare smakat men som jag gärna ville göra igen. Det var gott, nytt och spännande. 

Ett budskap som jag vill ge mina barn är just detta. Ha ett öppet sinne för allt och alla slags människor. Det kommer att berika ditt liv oändligt. Jag vet inte vem jag skulle vara idag utan detta mångfald av människor jag fått möjligheten att lära känna.  Tänk vad tråkigt allt skulle vara om vi människor är just olika.

I slutet av maj gifter sig en av mina bästa vänner. Vi är hedersgäster på ett kurdiskt bröllop och jag längtar efter att få klä mig vackert och damma av strassörhängerna! 

En heldag i naturen

En heldag i naturen och allt känns så mycket bättre. 

Idag gick jag och Charlie vårt första viltspår. Jag hade svårt för rådjurstassen på snöre och blod i en PET flaska, vilket även gällde Charlie som inte alls förstod vad han skulle med rådjurstassen till när han väl fann den. ;) Men vi hade en riktigt rolig stund med dom andra deltagarna och jag har faktiskt bytt telefonnummer med en annan av hundägarna. Tänk jag har haft en social samvaro som jag trivs med. 

Väl hemma igen fylldes hålet som jag grävt med ny frisk jord och mina ny inköpta plantor. Min familj hjälpte till lite här och lite där och vi fick en härlig höstdag i trädgården. 

Tänk vad härligt när humöret vänder och jag finner ro i det som händer . För hur det än är eller kommer att bli så finner jag mig just nu i ett liv som är fyllt av glädje. Livskvalitet helt enkelt.