måndag 21 januari 2019

Hypomani som blev paranoia

Det har varit så enkelt att skriva här dom senaste gångerna. Livet flyter på ovanligt bra och jag deltar i aktiviteter t.o.m. skapar egna aktiviteter som att göra egna armband. Denna gång tyckte  jag att det kändes som om jag var inne i ett flow snarare än hypoman. Jag var i nuet och hade en behaglig känsla  i bröstet. Perioden varade ungefär en månad och avslutades när julsakerna åkt upp på vinden . Vilket i sig var otroligt bra för när bakslaget kom fanns det ingen energi över att packa ner julsakerna.

Paranoia kom istället tillsammans med en våg av ångest och självförakt .....
Släpade mig iväg till keramikkurser med taktiken en fot framför den andra. Tillsats var jag där och fylls av dåligt självförtroende och en känsla av att vara utanför denna sociala sammanhang. Tyckte att dom var otrevliga mot mig att jag var utsatt. Jag skulle inte gått dit när jag mår dåligt. Nu vet jag det.

När jag väl kom hem igen fortsatte dramat . Jag fick för mig att min man hade flertalet älskarinnor, att barnen var emot mig .... och mina föräldrar. Det var någonstans här jag förstod att det var min hjärna som spelade mig ett spratt. Det har troligtvis med mina mediciner som jag fortfarande fasar ut och fasar in nya. Mina mediciner kan jag skriva om vid något att tillfälle. Det finns mycket att säga om dem.

Nu har jag landat i ett normalläge och hoppas att det håller i sig en stund.

tisdag 15 januari 2019

Make It happen!

En bra start på det nya året. Make It happen är mitt nya motto . Bokstavligen  menar jag mindre tid i soffan och mer aktivitet . Jag mår bra just nu och finner mig tillfreds med det mesta. Keramik kursen fortsätter, jag simmar två dagar i veckan och går på gymmet. Där i mellan hoppas jag på motivation och glädje i skapande . Önskar mig en systemkamera så att jag kan ta ännu bättre foton. Installerar växtbelysning så att jag har möjlighet att snart börja så fröer. Våren är en fantastisk årstid och jag längtar dit .
Make it happen ! Vad vill du ta tag i?

måndag 31 december 2018

Hoppsan så var det nyårsafton

Måste bara dela med mig av min oerhörda glädje inför nyårsfirandet.
Är så glad och tacksam att jag har bra flow just nu. Har städat, putsat silvret, handlat, förberett och orkat allt detta på en och samma dag. Egentligen borde väl varningsklockor börja ringa men jag orkar inte tänka på det idag . Att vara bipolär innebär ju dessvärre att toppen kan bli botten ganska fort. Vi får väl se vad framtiden har att ge.
Hoppas du är med nära och kära och att även du har ett bra flow.

söndag 23 december 2018

Julefrid

I år valde jag att ta fram julsakerna redan första advent. En genomtänkt plan kom det att visa sig. Min man hämtade lådorna på vinden och jag fyllde hemmet med julstämning. Allt för att sedan kunna njuta av december utan julstress. Eftersom jag pendlar mycket i mitt mående, från hög energi till ingen energi så passade det bra att görs så.

I december har vi bakat, byggt pepparkakshus, köpt julklappar på internet, slagit in julklappar och lagt in sill. Det har varit en fin period och jag är tacksam att jag mår bra just nu. Det vill säga varken speedad eller deppig utan jämn i humöret.

Jag önskar er alls en God Jul och ett Gott nytt År

söndag 16 december 2018

Fuck cancer

Min mamma är sjuk i lungcancer och jag är livrädd. 

Alla människor har sin egen historia med sin mamma . För min del har hon behövts mest när jag själv blev mamma och varken visste ut eller in. Hon fanns där men sin närvaro utan pekpinnar eller ’ jag vet bäst’ attityd. Hon följde med mig och min man på vår resa att skapa en familj. Adam, min först födde är idag, 17 år gammal och boende hos mormor och morfar. Dom har en unik relation och stödjer varandra genom livet.

I våras fick mamma sin lungcancer diagnos. Hon har även hjärtsvikt och kol. Jag grät i dagar men sen kom cellgiftsbehandlingarna och hon mådde inte så dåligt som vi alla hade fasat för. Hon var en järn lady med glimten i ögat . Läkarna var förundrade hur väl hon tagit emot behandlingarna. Tumören som från början var 7,5 cm i diameter är det bara ärrvävnad kvar . Hemsjukvården, hemtjänst och trygghetslarm sades upp. Mamma var frisk, trodde vi naiva som vi var.

Mamma ramlar på badrumsgolvet och ligger där några timmar. Hjälp mig ropar hon men min pappa hör inte henne. När ambulans personalen kom berättade mamma att hon fallit graciöst och vikt benen åt sidan. Är det ens möjligt att falla graciöst?

Nu vet vi att cancern har spridit sig till hennes hjärna och lungcancern är aktiv igen. Vi vet inte hur länge hon har kvar att leva. När jag tänker på att hon snart är död blir jag livrädd.