Sportlov

Hemma igen efter några dagar i urskogen utan uppkoppling, rinnande vatten eller tystnad. Älskade vänner som bjudit in familjen annorlunda och vi är så tacksamma att få dela några dagar med dom. Äldsta sonen var med för första gången och bortsett från en liten ' panik - jag vill hem ' incident gick det över förväntan.

Jag är helt slut efter dessa dagar med en förkylning som inte vill ge sig och barn som vill sportlovs aktiveras. Vi får se hur det blir med den saken. Tre av fem i familjen har läkarbesök denna sportlovsvecka. Koll av blodtryck och övrig status eftersom vi alla äter mediciner.

Apropå mediciner, har vi idag troligtvis lyckats hämta ut dom sista paketen med sömnhormonet Circadin då vi åkt från Hedemora till Sveavägen för att säkra upp våran sömn. Nu har vi piller så att vi klarar oss några dagar till. Circadin är nämligen helt slut hos leverantören.

Må väl / C

Tre av fem med diagnos

Blandade känslor när Lillis fick sin ADD diagnos idag. Han har som mellanbarn varit den som vi sett som mest 'normal'. Hemskt, när jag tänker efter för vad innebär det att vara normal? I det här fallet en pojke med ett stort behov av att vara till lags och inte ta för mycket plats. 

Så efter att hans remiss skickats från den ena till den andra vårdgivaren fick vi idag diagnosen fastställd. ADHD huvudsakligen bristande uppmärksamhet, d.v.s. ADD. Jag är förvånad men samtidigt lättad. Nu finns det möjlighet för en anpassad skolgång där fokus ligger på hjälpmedel. Han behöver inte känna sig dum för att han inte minns alla detaljer som dom andra barnen gör. Arbetsminnesträning kan starta. Vi får möjligheten att pröva medicinering och se om hans hjärna kan hålla sig vaken även under långa tråkiga lektioner.

Vi fick dom obligatoriska informationsbladen och vi kunde med en blick utbyta att vi kan redan det här. Vi behöver inte informeras. Been there - Done that. Först med äldsta sonen och sedan med mig själv. Gått på föreläsningar. Plöjt igenom böcker. Sökt information på nätet. Oroat sig och haft sömnlösa nätter.

Skillnaden mellan Lillis och oss två andra som även har Aspergerssyndrom är i sammanhanget oändlig. Det gör mig lätt om hjärtat , att han inte har våra svårigheter och på det sättet är han väl mer 'normal '. Han är familjens diplomat och är flexibel och har alltid nära till skratt. Han är en enkel, anpassningsbar, rolig, omtänksam, kreativ älskad unge med hela världen för sina fötter. Dessutom går han i en skola med resurser att hjälpa honom. Dom bryr sig, vi bryr oss och han kommer att landa mjukt när han accepterat sin diagnos . Vilket inte borde vara alltför svårt eftersom ADHD redan är ett signum för familjen annorlunda.

Ibland tar livet en helt ny vändning . Idag var en sådan dag. När vi blev tre i familjen med ADHD.

Rastlöshet utan Ritalin

Rastlösheten i kroppen gör det svårt för mig att överhuvudtaget sitta stilla. Jag har för första gången, sedan jag började äta Ritalin glömt att ta min medicin. Hmm, längtar tills denna spattiga dag är över.

Det har varit en mycket intensiv helg med besök från UR, golfträning, agilityträning, blåsipps plockning och en ständig kontakt med min familj. Jag har denna dag att vila på och då glömmer jag min medicin. Typisk händelse just nu, att glömma bort mina egna behov då allt snurrar på så fort. Ändå är mitt mående bra. Jag känner mig glad och förväntansfull inför stundande vår och sommar. 

När vi hade besöket från Utbildningsradion UR var vi alla väldigt motiverade och nyfikna. Jenny Bergman som gjorde intervjun följde mellansonen under en halvdag och hon ska komma tillbaka under påsken för att slutföra. Hon var mycket lugn och sympatisk som person och jag hoppas att resultatet kommer att bli bra.

Imorgon är en ny dag och då kommer jag inte glömma att ta min ADHD medicin! Nu vet jag i alla fall vad den gör för nytta. Det är väldigt tröttsamt att vara en sprattel gumma med miljontals tankar på en och samma gång. 

Livet går vidare

Det är grått, grått och grått därute utanför fönstret. Min kropp längtar efter ljuset och våren likt en knopp som väntar på att få vända sina små nyvakna, ljusgröna blad mot vårsolens skarpa sken. 

Jag vet inte hur, men dagarna går så fort och blir till veckor och månader. Detta är mitt liv just nu. Det pågår hela tiden och jag slutar aldrig att förundras över att det händer så mycket stort som smått som fyller mina sjukskrivna dagar med händelser. Jag har långt ifrån långtråkigt och jag planerar fortfarande in min välbehövda vila.

Just nu har min älskade äldsta son varit hemma från skolan och vilat. Han har en dipp i sitt mående och behöver nog vårsolen lika mycket som jag. Nästa vecka ska vi träffa hans läkare och diskutera hans medicinering. Det blir intressant, då jag och läkaren inte är överens om valet av medicin. Det är då Lejonmamman i mig kommer fram. Hon som läser allt och lite till angående valmöjligheterna på nätet. Hon som ifrågasätter och kräver en second opinion från ansvarig läkare. 

Jag har även anmält mig till en kurs i praktisk planering på Aspergercenter som ska ge mig verktygen att underlätta för sonens dagar. Kursen går av stapeln på måndag och jag kanske får lite egna tips om min egen planering som en extra bonus. 

Möten som också ska avklaras närmaste tiden är mellansonens dyslexiutredning, föreläsning om barnfetma, eget kbt samtal och så vidare. Att vara sjukskriven och ha tre barn, en hund, en katt och diverse diagnoser tar tid. Det är väl svaret på min fråga! Tiden går fort för att det alltid är något som ska fixas, planeras eller uppmärksammas. 

Allt detta sammantaget är mitt liv just nu. Trots den ofta struliga vardagen, så älskar jag att leva mitt liv och tacksamheten når inga gränser när det gäller mina barn, min underbara familj och mina vänner.