Ljusterapi

Ljusterapi- Here I come

I år har jag känt ett stort motstånd för att genomföra min ljusterapi. Jag har skjutit upp det i det längsta,  för att slutligen idag kapitulera och sitter nu i detta vita rum. Rastlös som tusan. 

Det är mörkt, grått och sömnigt i november Stockholm så jag behöver det här. Det vet jag. Det är bara så stressigt och kravfyllt att man måste vara här elva vardagar i sträck.  För att sedan minska antalet efter eget behov. Det är vid sådana här tillfällen min ADHD gör sig kraftigt påmind. 

Förra året skrev jag mycket nytt informationsmaterial till bloggen och då gick tiden undan. Nu har jag inget nytt material i tanken men jag kanske får det. Kom gärna med förslag om det finns något som du anser saknas! 

Jag är väldigt stressad just nu,... eller kanske har varit det en stund så egentligen är det just lugn och långtråkigt jag behöver . 

Detta var lite tankar direkt från ljusrummet. 

Varför känns det som för mycket?

Livet är galet intensivt och jag funderar på varför det känns som för mycket. 

När saker händer runt omkring mig har jag svårt att nyansera mina känslor utan reagerar fullt ut på allt. Jag reagerar även på sådant som egentligen inte är min sak eller mitt problem . 

Jag har även svårt att koppla av och sova gott om min dag varit händelserik. Då hinner jag inte sortera mina intryck och lägga dom i rätt Box . 

Senaste tiden har inneburit många prövningar i form av möten kvällstid, oväntade händelser och brist på struktur . Jag tycker själv att jag har klarat det bra men jag upplever en inre stress, en rastlöshet som gnager. 

Familjen genomgår just nu ett omfattande viktarbete. Vi går på föreläsningar, räknar steg , beställer vikt väktarnas matkasse, äter långsammare och diskuterar hälsa på ett nytt sätt. Innan min depression var jag rena rama hälso freaket. Tränade 4 gånger per vecka och åt nyttigt. Sådan är ju jag- gör allt till Max ! Nu är det dags att återta en viss del av min gamla livsstil . Jag känner en skuld över att mina killar dras med övervikt . Dålig mamma är känslan. Även om jag inser att det inte leder till någon förändring att känna skuld så finns den. 

Det känns nog för mycket för att för det är mycket som händer. Jag vill ha kontroll och ordning vilket inte alltid är så lätt att få.