Vardagssamtal vid Aspergercenter

Ok, imorgon körs kursen i Vardagssamtal igång. Spännande! Jag har varit lite kluven till om jag behöver gå och öva på detta att föra ett samtal korrekt. Anledningen är att jag känt ett trots emot att behöva anpassa mig och vara korrekt. Hmm, men efter att tänkt och bollat med mig själv inser jag att jag ibland känner mig som en elefant i ett glashus vid sociala situationer. Väldigt obekväm, osäker och framförallt klumpig.

Ibland vill även jag smälta in och känna mig avspänd och säker på hur jag uppfattas. Därför ska jag nu gå i en elva veckors träning i detta. Sedan får framtiden utvisa om eller snarare vad jag tagit med mig från denna erfarenhet.

Efter gårdagens munhugg med en granne som ansåg att jag skottade snön på fel sätt och jag drog en lång harang om hur snö skapas och att ingen kan äga eller ansvara för vatten. Snö är ju faktiskt fryst vatten... Hi hi ibland kan jag bara inte låta bli att vara konstig.

Fortsättning följer.....
Må väl <3

Social samvaro

Dagen idag har varit fylld av möten med andra människor i samtal. Trots ökning av medicinering och en känsla av trötthet har jag pratat med olika människor idag.

Jag tänker ofta på mig själv som en osocial person med Aspergerssyndrom. Idag kom jag på mig själv att fiska efter konversationsmöjligheter, vilket har berikat min dag. Jag har hört om nya gardiner som ska sys, hur söta katter kan vara, hur man upptäcker att ens tonårsbarn missbrukar, vart det är finast att ta en fika och andra triviala saker som just här och nu inte spelar någon roll men som ändå fungerar som ett mänskligt klister. Jag har gett värme och mottagit värme av människor som inte ingår i min vänskaps krets men ändå är mina medmänniskor.

 

Idag har jag även fått besök av min bästa väninna, hon som pratar så mycket så att öronen nästan trillar av. Ironiskt nog diskuterar vi ofta sociala regler och korrekt uppförande i olika situationer. Nu, med facit i hand - en Asperger diagnos, vilket i praktiken ska betyda att jag har stora svårigheter med det sociala samspelet känns skrattretande. Ha ha, tji fick ni jag är en expert på det sociala samspelet. Jag har övat en hel livstid på att passa in och vara en duktig väluppfostrad flicka. Sedan att det tar massor av energi av mig, det är en helt annan sak men jag står mig väl i konkurrensen med er NTV-are därute. Nu när jag är medveten om allt detta kan jag äntligen tillåta mig att busa och inte alltid vara så jäkla korrekt. Me like

Idag har varit en bra dag på sjukhuset. Jag börjar att hitta tillbaka till mig själv och jag har till och med prioriterat socialt samspel. 

Frysboxen

Yrsel=akut behov av vila

Ok, så händer det igen. Utmattad så in i bengen mycket att yrseln slagit till. Ja, det är i.a.f. ett väldigt effektivt sätt av kroppen att få mig att vila. Men det är ju så förbaskat tråkigt!

Återigen försöker jag tänka tillbaks på den gångna veckan...hmm var det mycket möten? Vad gjorde jag egentligen som sög musten ur mig?

Oftast leder reflektionen inte till mer än ett konstaterande. Nu orkar jag inget mer.

Så vad gör jag?

Jo, wourdfeud under fem timmar. Tystnad uppnås genom hörselkopor. Jag försöker vara ifred trots att det är söndag och alla är hemma. Går så där lagom bra!.. Men alla är vana vid fru/mamma som ibland blir extremt ljus,ljud och berörningskänslig.

Hmm kollade på tv4 morgon igår. Ett reportage som jag inte minns vad det handlade om, men ett ordval fick mig att reagera. Citat: ´han hamnade i frysboxen...´. Jag studsade till i soffan och vände mig till maken undrande. Han förklarade att de beskrev en människa som dragit sig undan. Så det kanske är det jag ska kalla det, dessa dagar då ALLA intryck bara går rakt in och jag behöver dra mig undan.

Nu går mamma in i frysboxen! Återkommer inom snar framtid!