Det är på riktigt så var försiktig

Att ta ansvar för sin del av en relation, vilken relation som helst är nödvändigt för ditt eget välbefinnande. Det är på riktigt så var försiktig.

Min första stora kärlek fick både hårda ord och slag från mig. Vilken som mådde sämst av det kan jag ju aldrig veta, men jag vet att jag skämdes och ångrade mig djupt. Vi var tonåringar och jag tror faktiskt att vi var ett par för att bådas hemförhållanden var dåliga. Jag var otroligt svartsjuk och det var befogat då han var otrogen mer än en gång. 

Det jag lärde mig var att dina handlingar går aldrig att göra ogjorda. Hårda ord sitter kvar länge, länge och kanske aldrig helt glöms bort. Den stora lärdomen var att ju hårdare du kontrollerar någon desstu mer vill din kärlek bort från dig. Ett bildspråk är en hund med strypkoppel som ju mer du drar och sliter i kopplet desstu mindre tillit finns kvar. Är det inte just tilliten som ligger till grund för en trygg och kärleksfull relation? 

Att ha Aspergers syndrom och vara kär är så fullkomligt gränslöst. Jag vet inte vart jag slutar och min kärlek börjar. I en kärleksrelation är jag ärlig, rak och omtänksam. Jag måste kunna lita på min kärlek, att han vill mig väl och tar hand om min själ. För jag är skör och har inga filter utan jag älskar fullt ut.

Det är på riktig, så var försiktig med hur du behandlar dom du bryr dig om.  För vad vore livet utan dina nära relationer? 

Kärlek

Att älska gränslöst är det jag gör. Inga fnurr på tråden får blockera flödet av känslor. Därför gör det så förbaskat ont när vi får en fnurr på tråden.

Permission i helgen med massor av tid, gemensamhets tid. Lilla tjejen på mini semester med morföräldrarna, så vi var fyra stycken @ home. Jag hade förväntningar. Höga Förväntningar mycket romantik och picknick i det gröna. Långa samtal och lite dans... I mitt inre var jag redan DÄR! Alla små detaljer var planerade. Jag vet bara inte hur jag kan vara så naiv, så att jag tror att min längtan efter en romantisk dejt kan få två barn samt en stressad make att anpassa sig. Hmm, hur tänkte jag där?

Romantiken slutade när bilen stannade på uppfarten och vi klev ur. Nä, kanske inte riktigt. Vi umgicks och gjorde en mysig middag och drack lite bubbel. Sedan  var det slut på det mysiga då äldsta sonen inte var på humör. Kvällen slutade i tumult och tårar. Men Åhh, vilken besvikelse jag kände. 

Jag och min lilla Aspie personlighet hade ju bestämt exakt hur denna kväll skulle sluta och så blev det så fel. Söndagen ägnades åt eftersatt städning och en elvisp till make som vill hinna med allt och lite till. Jag var besviken och sårad över hur lätt retlig och bestämd han var.

Idag är jag åter på sjukhuset. När vi samtalar får han mig att förstå hans upplevelser och känslor. Nu förstår jag att han är hyper stressad och att han knappt hinner med varken sig själv eller sitt arbete , mycket på grund av att han själv ansvara för tre barn samt äldsta sonens extrema behov av stöd. 

Jag älskar gränslöst och det får göra ont ibland för vad vore livet utan honom? En fantastisk man, make, vän och pappa. All kärlek till dig, hjärtat!