Att våga leva

Det finns så mycket att vara rädd för i livet. Om man börjar tänka på allt som kan gå fel kan listan göras lång och hinder för att leva fullt ut bli skyhöga. När jag var yngre oroade jag mig för ALLT . Allt från vart jag skulle sitta i klassrummet nästa dag till om jag skulle ha en nykter mamma till middagen.  Jag läste olika mentala texter om att ' oro suger bara musten ur morgondagen' ....

Jag ägnade timmar åt att gå igenom händelser , samtal och detaljer med mig själv och dom närmast mig. Nu funderar jag på när denna osäkerhet slutade....och jag tror mig ha hittat svaret. Det var efter att jag gått in i väggen, efter att jag tappat min hälsa, efter att jag vart beroende av vård , efter att jag inser att vissa vänner inte är vänner, efter att jag önskat att dö för att orken att leva tagit slut.

Då , där när vinden vände och jag åter njöt av känslan av vinden i ansiktet blev mitt val ett 
Ja till livet! 

Jag är tacksam över livet. Jag kommer aldrig mer ödsla tid på att oroa mig över morgondagens logistik , folks åsikter , barnens aktiviteter eller nått annat som suger musten ur mig. Jag vill leva mitt liv med ett öppet sinne , en acceptans , ett engagemang , en närvaro i nuet och en kärlek till dom som står mig nära .

Jag hoppas att ni som följer min blogg får ta del av min livsfilosofi och får ut en kunskap och en ökad förståelse för hur mitt liv är idag och varför. Diagnoser eller inte så är en tacksamhet för livet det som driver mig framåt i livet. Må väl / Cecilia

Min egen lilla värld

Dom senaste dygnen har jag tillåtit mig själv att vara en riktig kuf. Jag har dragit mig undan in i min egna lilla värld.

Åh, tusan vad glad jag är att jag fått mina diagnoser. Det gör nämligen att jag kan välja att stanna kvar i mitt kufiga tillstånd utan att pressa mig tillbaka till att vara en fungerande kvinna, mamma, fru och vän. Jag har låtit Aspien i mig vara ifred och bara nördat in på att måla nattduksbord och sedan låtit grytorna i köket fyllas med trädgårdens äpplen och plommon. Jag har gjort mos, marmelad, kompott och paj. Alldeles fantastiskt gott och underbart att jag har möjligheten att stänga ner stressen, avboka allt och bara vara. 

Snart har jag nog vilat klart i min egna lilla värld där allt luktar plommon och inget ont kommer in, nämligen mitt hem. 

Förmågan att läka

Jag har fortfarande förmågan att läka, att komma tillbaka till livet med glimten i ögat.

Att pyssla i trädgården, eller röja med sekatör och grensåg är ett sätt att vila för mig. Umgås med mina barn och ta del av deras liv och skratta åt roliga youtube klipp som dom visar är befriande lättsamt. Vara i skogen en tidig morgontimma när daggen ligger som ett täcke över naturen i samspel med Charlie. Det är rofyllt och vackert. Att vila utan ljud, ljus eller något annat störande läker . Vårda mig själv genom en ansiktsbehandling eller bra ta ett långt skönt bad är gudomligt avslappnade. 

Allt detta är saker jag ägnat mig åt för att komma tillbaka ur min svacka då kraften tog slut. Men det som läker allra bäst är att avboka allt för att ha möjligheten att Stanna upp och göra ingenting! Att bara vara och kanske till och med ha långtråkigt eller känna sig ensam. Det är då det händer, jag får kontakt med mig själv och kan rå om mig själv genom att lyssna inåt . Vad behöver jag just nu? 

Detta är bara lite tankar från mig om du har någon metod på att vila mest effektivt så delge gärna den! 

Att uppskatta nuet vid ADHD

Alla dessa dagar som kom och gick inte visste jag att det var livet.

Idag har jag varit i nuet. Jag har totalt kunnat fokusera på det som sker här och nu. Jag är inlagd på sjukhus och ja, jag äter en härlig mixtur av tabletter men jag struntar fullständigt i HUR jag har kommit hit. Det faktum ATT jag kan bemästra detta med medveten närvaro gör mig väldigt rörd, tacksam och väldigt väldigt väldigt NÖJD med mig själv. För som jag har kämpat hela mitt liv för att komma framåt så har jag nu STANNAT upp och SE jag gillar det jag ser. 

Jag har övat och övat genom yoga, mindfullness miljoner olika självläkande böcker och se nu kommer belöningen. Det är tamitusan med all rätt att jag äntligen kan finna frid i min själ och mitt sinne. TACKSAM

Alla dessa dagar som kom och gick NU vet jag att det är livet.

Dags för Yoga!

Kommer på mig själv med att jag hamnat i orosträsket-igen! Denna oro tar verkligen udden av nuet. Det är högtid att få kontakt med mig själv här och nu-igen!

Faktum är att det alltid finns miljoner saker att oroa sig över. Aspie som jag är så har jag ägnat allt för  mycket tid och kraft till denna totalt värdelösa syssla. Back to basic, andas !

yogan har hjälpt mig så många gånger då jag kommit in i hjärnstress. Just nu är det mycket som är i görningen, saker som jag inte kan påverka och det spelar ingen roll hur mycket jag vrider ut och in på  olika händelse scenarion. Inget kommer att förändras av det utom att jag blir ännu mer utmattad.

Min son kom hem på strålande humör idag. Allt hade varit toppen i skolan och han hade avklarat massor av uppgifter! Mrs Renlevnad var här och fick ut honom med hunden. En bra dag! 

Min mamma kom med kraft idag! Kraft att slutföra alla dessa hushållsbestyr som jag inte orkat. Jag kunde ana en glädje för att finnas till och behövas. KÄRLEK

Min man har varit med sina kompisar utan att ha fått ett enda krissamtal från oss. Hoppas att han njutit för det är han så värd.

Nu ligger jag i sängen med mina två andra barn sovandes bredvid mig och livet känns just nu bra.

Slutsatsen är att all oro ger mig feber, matthet och hopplöshets känslor. Imorgon är det yogamatta fram. I promise! 

En frysboxdag?

Det blev en vilodag. En gröndag mitt i stormiga livet. Välbehövlig hederlig vila.

Utmattningen tog ut sin rätt idag och hela min kropp sa emot redan imorse. Kroppen var tung som bly och yrseln var påtaglig. Frysbox läge helt klart. Känns dock lite malplace med tanke på dom dryga 20 grader som termometern visade.   Jag lyckades med konststycket att bara göra det absolut nödvändigaste, d.v.s. disken från igår, kisstvätten, Iris pälsvård och toalettrent. Sedan ringde maken och påpekade att jag nu gjort mer än nödvändigt och undrade om jag hade ätit lunch? Just det, det var kvar att göra.

Nu ska ni få höra att jag värmde micropaj, inköpt av maken som insett att om jag inte ser maten färdig finns den inte. Aldrig att jag skulle ställa mig och laga mat till mig själv då jag inte ens känner någon hunger. Tog med mig paj, vatten och tomat för att slå mig ner på altanen. Jag tog även med mig en bok som jag fastnade för. Åt min lunch och läste sedan med fokus och intresse i två timmar! Coolt! Så om jag med frysboxen menar lyckligt ovetande om omvärlden så har jag definitivt varit nerfryst idag. Me like. 
 

Sedan blev det en snabbdusch och vila med fläkt i ansiktet. Orkade inte ens gå ner och äta med dom andra. Ibland behöver jag få frysa av mig lite. Idag har min utmattning inte skrämt slag på mig utan jag har accepterat den. Älskade sonen är inte i balans och blir arg, vansinnigt  arg för minsta lilla. Situationen är ohållbar på lång sikt så på kort sikt måste vi ta hand om oss bäst det går. 

En gröndag i frysboxen. Kanske tar mig en till sådan dag i morgon!?

KBT i Vardag

Började på KBT i vardagen idag. Denna gruppterapi ska hjälpa mig att få en mer fungerande vardag.

Komiskt eftersom jag inte upplevt någon vardag på snart tre år. Dessutom tror jag att alla med barn, och speciellt vi med NPF diagnoser eller barn med dito funktionshinder, vet att hela havet stormar mest hela tiden. Men, men jag ska självklart gå dit och se.

De andra hade redan medverkat under två gånger, då jag varit sjuk. När jag kommer in i rummet sitter alla utspridda och sköter sitt. Jag hälsar och slår mig ner avvaktande. Försöker registrera vad som förväntas av mig. Härma beteenden för att göra rätt = överlevnadsstrategi!

Jag får en mapp full med papper. Innehållet är dels det jag missat samt dagens dagordning. Känner direkt prestationsångest och stress över de övningar jag missat. När ska jag göra de tidigare övningarna, nu? Jag kan köra en turbo variant och slå på duracellkaninen i mig. Men jag ombestämmer mig och delger kursledaren min upplevda stress. Åh så bra, nu var den stressen som bortblåst!

Idag ska vi fokusera på medveten närvaro.

Parantes (För mig är detta ämne riktigt uttjatat men jag lyssnar självklart. Medveten närvaro-mindfullness också kallat har jag försökt öva på i många år. Det är bara det, att när man har en ADHD skalle där 20 TV-kanaler är på samtidigt är det skrattretande att tro att jag någonsin skulle ha klarat uppgiften med medveten närvaro. När jag gick in i väggen fick jag träffa en KBT terapeut genom husläkaren. Hon ville att jag skulle öva på SOAL modellen.
D.v.s. STANNA UPP-OBSERVERA-ACCEPTERA-LÅT GÅ. Detta skulle leda till ett lugn och minskad ångest. Ambitiös som jag är försökte jag verkligen genomföra detta under en veckas tid. Men när tankarna spinner runt som i en torktumlare fungerar detta inte! Jag avslutade min kontakt med KBT terapeut. )

Lite senare fick jag möjligheten att visa min kurskamrater min I-pad och mina appar som kraftigt förenklar min tillvaro. Appar som Awesome notes och Evernote använder jag dagligen.Tycker om att dela med mig av min kunskap.

Blir samtidigt väldigt nöjd, när jag inser vilken överlevare jag är som alltid hittar nya strategier!