Hem ljuva hem

Hem ljuva hem familjen, Iris, växterna, lukten och tryggheten. I' m back at home and I like it.

Vilken resa. Att jag fick möjligheten att åka iväg till Spanien var riktigt jäkla bra.   

Jag kan konstatera att jag har en pigg upp i energifältet för att kunna byta miljö och flyga. Pappa var ju med som stöd, inte ett sådant aktivt stöd men ändå med. Passagen genom tullen gick prima. Det komiska i kråksången var när jag sedan på flyget såg två ungdomar hälla ut och dela på en hel mängd olika tabletter. Typiskt mig, att känna mig skyldig trots att jag inte gjort något fel medan andra inte har några som helst problem att busa.

När vi kom fram blev det frysbox läge i två dagar med hörselkopor på och mat i lägenheten. 

Sedan vaknade jag upp och kunde njuta av allt som Spanien har att erbjuda. Tapas, sangria, sol och havsluften. Umgås med pappa och hans umgänge då jag ville. Jag njöt av att vara ensam på stranden, marknaden och i lägenheten. Kunde fullständigt slappna av.

Väl hemma, väntade familjen och jag fick små pussar, små händer klappar och en härlig kyss! Mum is back in the house! 

Resklar

Snart är jag resklar! Aspien i  mig har redan packat klart. Jag vet vilka klänningar som ska ligga vikta på ett speciellt sätt i den svarta väskan. Dags att slutföra min mentala packning i praktiken.

Åh det ska bli så skönt att slippa alla ljud. Det är nog så att det ständiga ljudet och intrycken med barn är det som tar mest energi från mig. Men den här perioden har också varit extremt tuff med en son som mår så dåligt att han vill ge upp. Det bryter ner mig . Nu måste jag ta hand om mig själv för att kunna finnas till för min tre älskade barn, min man och Iris.

Jag älskar att resa, att ta in nya lukter, smaker och synintryck på andra platser. Inte så att jag  tågluffat eller gett mig ut ensam i en djungel. Nej, det skulle jag absolut inte våga. Charter semester under kontrollerade former är det som jag ägnat mitt resande åt. Jag har haft förmånen att vara i Thailand ett antal gånger, Bali, Spanien, England, Grekland, Turkiet och Potrugal. Så idag när jag ska resa är det inte mycket som är osäkert eller som jag oroar mig för. Bortsett från tullen.
 

Jag ser fram emot att resa med min pappa. Det var länge sedan. Jag har alltid varit pappas flicka och det finns ingen i hela världen som är ger mig en sådan trygghet. Han är lugn och vänlig.



En sak är dock osäker, under min resa till Spanien och det är tillgången till Internet. Jag vet inte om jag kommer att kunna skriva i bloggen under min  dryga vecka på semester. Men då jag har dess tu mer att delge er när jag kommer hem. Våren kommer nu se till att njuta!

Narkotika klassad medicin

Min ADHD kan medicineras.  Med hjälp av Metylfenidat kan min impulsivitet minskas och min koncentration höjas. Denna medicin är narkotika klassad och därför om debatterad. 

Jag har aldrig använt narkotika innan jag påbörjade min medicinering. Jag har varit en person som knappt tagit en huvudvärkstablett vid huvudvärk . Har alltid haft en väldig respekt och rädsla för droger överhuvudtaget.  Därför är det väl just därför som jag i vissa sammanhang tycker att det är besvärande, som nu när jag ska ut och resa när det blir påtagligt att min medicin är narkotika klassad. Jag behöver ta hjälp från Apoteket för att få en blankett ifylld gällande mitt Ritalin. Vilken läkare som ordinerat, exakt dos och mina uppgifter . Jag kan förstå varför detta är nödvändigt, det är ju trots allt narkotika. Det besvärande är att jag känner mig utpekad. Dels på Apoteket då apotekaren, som jag upplever det, skriker ut information om min narkotika klassade medicin till övriga kunder. Men också, den delen av resan då jag ska gå genom tullen , som redan innan är jobbigt då det är så många moment att hålla koll på. Vill verkligen inte tas åt sidan och behöva förklara och visa dokument om mina mediciner. Panik, är nog det ordet som kommer närmast vid en sådan situation. 

Jag hade en period  i höstas då jag varje kväll kl. 20.00 tittade på Gräsbevakningen i Australien. Blev en aning enformigt för maken men för mig är det tryggt med rutiner. Dessutom krävs det inte så mycket av min hjärna att tolka program som jag dagligen följer. Vila för hjärnan så att säga. Men att följa denna serie, har ju definitivt gjort att jag fått en ökad respekt på gränsen till rädsla för tullen.

Hursomhelst , min ADHD medicin har förändrat mitt liv. Efter att ständigt ha jagat efter kickar hela mitt liv och en rädsla av att missa något så har jag nu funnit ro i den enkla vardagen. Jag upplevde n rotlöshet och rastlös som aldrig tog slut . Jag har prövat allt för att finna balans i livet som anpassad kost, terapi , yoga, meditation och mindfullness. Nu kan jag konstatera att vid ADHD problematik kan dessa metoder endast lindra symptomen för stunden.

När jag tar min medicin så klarnar världen. Det är som att ha sprungit i en skog och känt grenar riva i ansiktet, ljudet från skogen och ljuset från himlen alla intryck kommer på en och  samma gång. Plötsligt kommer man till en glänta och jag ser en blomma på fältet, allt klarnar- medicinen har börjat verka.

Jag njuter av att vara i nuet även i tanken. Att fullt ut kunna ägna mig åt att något utan att i tanken redan vara sjutton sysslor framför. Medicinen har gjort mig till en lugnare och mer inkännande person.

Många som har negativa åsikter om Metylfenidat, förstår nog inte vilken hjälp detta kan ge när man prövat allt annat. För sådana är vi med ADHD, vi söker och ger oss inte förrän vi fått rätt hjälp. För mig tog det ett halvt liv, efter att slutligen gått in i väggen för att få rätt diagnoser och rätt hjälp.

Vill dela med mig en avdramatiserad bild av metylfenidat från Tinas Wimans blogg M som i underbar.