Det blev en vilodag. En gröndag mitt i stormiga livet. Välbehövlig hederlig vila.
Utmattningen tog ut sin rätt idag och hela min kropp sa emot redan imorse. Kroppen var tung som bly och yrseln var påtaglig. Frysbox läge helt klart. Känns dock lite malplace med tanke på dom dryga 20 grader som termometern visade. Jag lyckades med konststycket att bara göra det absolut nödvändigaste, d.v.s. disken från igår, kisstvätten, Iris pälsvård och toalettrent. Sedan ringde maken och påpekade att jag nu gjort mer än nödvändigt och undrade om jag hade ätit lunch? Just det, det var kvar att göra.
Nu ska ni få höra att jag värmde micropaj, inköpt av maken som insett att om jag inte ser maten färdig finns den inte. Aldrig att jag skulle ställa mig och laga mat till mig själv då jag inte ens känner någon hunger. Tog med mig paj, vatten och tomat för att slå mig ner på altanen. Jag tog även med mig en bok som jag fastnade för. Åt min lunch och läste sedan med fokus och intresse i två timmar! Coolt! Så om jag med frysboxen menar lyckligt ovetande om omvärlden så har jag definitivt varit nerfryst idag. Me like.
Sedan blev det en snabbdusch och vila med fläkt i ansiktet. Orkade inte ens gå ner och äta med dom andra. Ibland behöver jag få frysa av mig lite. Idag har min utmattning inte skrämt slag på mig utan jag har accepterat den. Älskade sonen är inte i balans och blir arg, vansinnigt arg för minsta lilla. Situationen är ohållbar på lång sikt så på kort sikt måste vi ta hand om oss bäst det går.
En gröndag i frysboxen. Kanske tar mig en till sådan dag i morgon!?
