Vem är jag?

Det råder en förvirring i mig, försöker att tolka verkligheten runt omkring mig men når ingen slutsats. Vem är jag och framförallt vilka är ni?

Med Ni menar jag alla ni NTV-are, utan diagnoser som för mig just nu ställer till det för mig. Jag har ju alltid trott att ni är lika genuint ärliga, lojala och empatiska som jag är. Känner mig dum! Dum som på något sätt befunnit mig i en såpbubbla glatt ovetande om andra människors gliringar, oärlighet, egoism och bara allmänt annorlunda tänkande och varande. 

Så vad göra när jag känner så här. Jag får väl börja bena ut vad jag står för, så kanske Ni NTV-are kan ta efter några av oss Aspies egenskaper. 

•  Håller konversationer som är fria från undermeningen eller dolda avsikter.
• Fascination av ord och ordvitsar. 
• Älskar ordbaserad humor.
• Originellt perspektiv vid problemlösning.
• Experimentellt minne och återgivande av detaljer.
• Fast bestämd att hitta sanningen.
• Otroligt kunnig inom ett eller flera intresseområden.
• Kunskap om rutiner och fokuserar på att ordning och reda följs.
• Lyssnar utan att döma eller göra antaganden.
• Entusiastisk inför unika ämnen och intressen.
• Ofta omtänksam och hjälpsam även till människor utanför vänkretsen.  
• Fylld av en optimistisk tilltro på den genuina vänskapen. 
• I kärleksrelationer lojal och någon man kan lita på. 

Världen vore helt klart mycket lättare och vänligare om alla var lite mer autistiska och ärliga. Idag känner jag sorg. Sorg över att inte förstått bättre men framförallt sorg inför att jag aldrig mer kommer att kunna lita på någon fullt ut. Förbannad över min naiva tro på allas godhet som uppenbarligen inte var på riktigt. Känslan av att ha blivit utnyttjad är total.

En varm känsla

Tänk hur härligt varm man kan känna sig i hela kroppen, då man är på exakt rätt ställe med rätt person vid rätt tidpunkt. Allt flyter, du andas, pratar och bara ÄR dig själv. 

Att stanna i detta möte med en annan människa är modigt gjort för dina skydds barriärer är nere. Istället för att skydda dig är du öppen och nyfiken inför vad som väntar. Du känner dig trygg. Trygg i relationen. Jag är otroligt selektiv till vilka jag släpper inpå mig. Jag vet nu av egen erfarenhet att det finns många människor som är falska, ego och rent av elaka. Dessa människor har inte förmågan att älska varken sig själv eller någon annan fullt ut. 

Men jag fortsätter ändå att försöka hitta och behålla sådana äkta personer. Med äkta menar jag personer som har kontakt med sitt inre, vågar misslyckas och kanske inte tar sig själv på alldeles för mycket allvar. För när jag finner en sådan äkta person, är det väl värt risken att bli sårad jämfört med att acceptera den tomheten det skulle skapa i mitt liv utan dessa människor. 

'Människor kommer att glömma vad du sa, människor kommer att glömma vad du gjorde, men människor kommer aldrig att glömma hur du fick dom att känna sig.'  Maya Angelou

Dessa ord är så sanna! Just nu pågår en intensiv granskning av mitt kontaktnät, mina relationer av mig. Jag har vaknat upp efter en tids depression och märker att min vänkrets behöver en Äkthets injektion! Välkommen med på resan. 

Det är på riktigt så var försiktig

Att ta ansvar för sin del av en relation, vilken relation som helst är nödvändigt för ditt eget välbefinnande. Det är på riktigt så var försiktig.

Min första stora kärlek fick både hårda ord och slag från mig. Vilken som mådde sämst av det kan jag ju aldrig veta, men jag vet att jag skämdes och ångrade mig djupt. Vi var tonåringar och jag tror faktiskt att vi var ett par för att bådas hemförhållanden var dåliga. Jag var otroligt svartsjuk och det var befogat då han var otrogen mer än en gång. 

Det jag lärde mig var att dina handlingar går aldrig att göra ogjorda. Hårda ord sitter kvar länge, länge och kanske aldrig helt glöms bort. Den stora lärdomen var att ju hårdare du kontrollerar någon desstu mer vill din kärlek bort från dig. Ett bildspråk är en hund med strypkoppel som ju mer du drar och sliter i kopplet desstu mindre tillit finns kvar. Är det inte just tilliten som ligger till grund för en trygg och kärleksfull relation? 

Att ha Aspergers syndrom och vara kär är så fullkomligt gränslöst. Jag vet inte vart jag slutar och min kärlek börjar. I en kärleksrelation är jag ärlig, rak och omtänksam. Jag måste kunna lita på min kärlek, att han vill mig väl och tar hand om min själ. För jag är skör och har inga filter utan jag älskar fullt ut.

Det är på riktig, så var försiktig med hur du behandlar dom du bryr dig om.  För vad vore livet utan dina nära relationer?