När man har Aspergerssyndrom samt ADHD händer det ofta att man berättar för mycket om sig själv. Vad är skillnaden mellan att vara privat och att vara personlig?
Jag vet inte per automatik vad jag ska dela med mig av och vad som ska få stanna kvar som osagt. Med min ADHD medicin Ritalin till hjälp, hinner jag ibland bromsa mig själv och väljer då att inte aktivt delta i samtalet. Av rädsla för att säga för mycket. Idag sa jag nog för mycket. Vid lunchen pratades det om mediciner och sömnsvårigheter på avdelningen. Jag hade helt plötsligt berättat att jag minsann har både ADHD och Asperger och äter tunga droger för att kunna sova och tagga ner överhuvudtaget. Det blev lite tyst i matsalen. Troligtvis ett övertramp på den personliga gränsen, en outtalad gräns som jag inte ser utan märker först av när den är passerad. Trött på mig själv i dessa lägen. Inte för att jag på något vis behöver hålla mina diagnoser hemliga, definitivt inte här på psyket i allafall, men jag skulle så gärna aktivt kunna välja när och till vem jag berättar saker.
Som ni förstår är det här inte första gången som min impulsivitet och bristande förmåga att skilja på vad som är privat och vad som är personligt skapat olustig stämning. Snälla någon, gör en lista över detta och till vem som privat information kan ges och till vem personlig information kan ges. Ser ett diagram framför mig. Jag lovar att om ett sådant fanns skulle jag inte ha några som helst problem att följa reglerna. Me like.
När jag tänker på denna svårighet blir jag fylld av sorg i bröstet. Sorgen finns där för jag har under senare tid medvetet avböjt att följa med till människor jag inte är mer än bekant med. Av rädsla för att säga för mycket. Mitt liv är inte en dans på rosor och har inte varit det på väldigt länge. Jag kan inte ljuga, inte ens vita lögner fungerar för mig. Jag vet att det kan påverka andra om jag berättar allt, så det gör att jag stannar hemma.
Just nu umgås jag bara med den innersta kärnan av mina vänner. De vänner som vet allt och lite till. Jag är otroligt lycklig att jag under lång tid haft dom vännerna och att dom aldrig sviker. Lojala vänner.
Skillnaden mellan privat och personlig är kvar att utforska för mig. Får inte glömma bort det när jag någon gång kommer iväg på KBT, eller så. Just nu är det sjukhuset som gäller och min familj har varit här idag. Mer personligt än så blir det inte!
