Min egen lilla värld

Dom senaste dygnen har jag tillåtit mig själv att vara en riktig kuf. Jag har dragit mig undan in i min egna lilla värld.

Åh, tusan vad glad jag är att jag fått mina diagnoser. Det gör nämligen att jag kan välja att stanna kvar i mitt kufiga tillstånd utan att pressa mig tillbaka till att vara en fungerande kvinna, mamma, fru och vän. Jag har låtit Aspien i mig vara ifred och bara nördat in på att måla nattduksbord och sedan låtit grytorna i köket fyllas med trädgårdens äpplen och plommon. Jag har gjort mos, marmelad, kompott och paj. Alldeles fantastiskt gott och underbart att jag har möjligheten att stänga ner stressen, avboka allt och bara vara. 

Snart har jag nog vilat klart i min egna lilla värld där allt luktar plommon och inget ont kommer in, nämligen mitt hem. 

Att uppskatta nuet vid ADHD

Alla dessa dagar som kom och gick inte visste jag att det var livet.

Idag har jag varit i nuet. Jag har totalt kunnat fokusera på det som sker här och nu. Jag är inlagd på sjukhus och ja, jag äter en härlig mixtur av tabletter men jag struntar fullständigt i HUR jag har kommit hit. Det faktum ATT jag kan bemästra detta med medveten närvaro gör mig väldigt rörd, tacksam och väldigt väldigt väldigt NÖJD med mig själv. För som jag har kämpat hela mitt liv för att komma framåt så har jag nu STANNAT upp och SE jag gillar det jag ser. 

Jag har övat och övat genom yoga, mindfullness miljoner olika självläkande böcker och se nu kommer belöningen. Det är tamitusan med all rätt att jag äntligen kan finna frid i min själ och mitt sinne. TACKSAM

Alla dessa dagar som kom och gick NU vet jag att det är livet.

KBT i Vardag

Började på KBT i vardagen idag. Denna gruppterapi ska hjälpa mig att få en mer fungerande vardag.

Komiskt eftersom jag inte upplevt någon vardag på snart tre år. Dessutom tror jag att alla med barn, och speciellt vi med NPF diagnoser eller barn med dito funktionshinder, vet att hela havet stormar mest hela tiden. Men, men jag ska självklart gå dit och se.

De andra hade redan medverkat under två gånger, då jag varit sjuk. När jag kommer in i rummet sitter alla utspridda och sköter sitt. Jag hälsar och slår mig ner avvaktande. Försöker registrera vad som förväntas av mig. Härma beteenden för att göra rätt = överlevnadsstrategi!

Jag får en mapp full med papper. Innehållet är dels det jag missat samt dagens dagordning. Känner direkt prestationsångest och stress över de övningar jag missat. När ska jag göra de tidigare övningarna, nu? Jag kan köra en turbo variant och slå på duracellkaninen i mig. Men jag ombestämmer mig och delger kursledaren min upplevda stress. Åh så bra, nu var den stressen som bortblåst!

Idag ska vi fokusera på medveten närvaro.

Parantes (För mig är detta ämne riktigt uttjatat men jag lyssnar självklart. Medveten närvaro-mindfullness också kallat har jag försökt öva på i många år. Det är bara det, att när man har en ADHD skalle där 20 TV-kanaler är på samtidigt är det skrattretande att tro att jag någonsin skulle ha klarat uppgiften med medveten närvaro. När jag gick in i väggen fick jag träffa en KBT terapeut genom husläkaren. Hon ville att jag skulle öva på SOAL modellen.
D.v.s. STANNA UPP-OBSERVERA-ACCEPTERA-LÅT GÅ. Detta skulle leda till ett lugn och minskad ångest. Ambitiös som jag är försökte jag verkligen genomföra detta under en veckas tid. Men när tankarna spinner runt som i en torktumlare fungerar detta inte! Jag avslutade min kontakt med KBT terapeut. )

Lite senare fick jag möjligheten att visa min kurskamrater min I-pad och mina appar som kraftigt förenklar min tillvaro. Appar som Awesome notes och Evernote använder jag dagligen.Tycker om att dela med mig av min kunskap.

Blir samtidigt väldigt nöjd, när jag inser vilken överlevare jag är som alltid hittar nya strategier!