Autismspektrumtillstånd

Idag startades mitt deltagande i Diagnosgruppen på Aspergercenter. En grupp för oss nyligen diagnosticerade med Aspergerssyndrom samt även eventuella tilläggsdiagnoser som ADHD.

Det är en bra grupp som jag har fått möjligheten att delta i. Åldersspannet är från dryga 20 till dryga 50 år. Jag tror att det kommer att ge mig ännu lite mer svar på VAD aspergerdiagnosen innebär för mig men även för andra. Vi tog upp lite olika saker men det som berörde mig mest var vad som är positivt respektive negativt med att få en diagnos

Jag anser att det kan vara negativt att få en diagnos för det begränsar personen i fråga . Jag är exempelvis rädd för att min son med Asperger/ADD som går i en specialskola och lever i en skyddad värld inte ska få möjlighet att se, göra och utmanas till utveckling. Jag ser på min egen uppväxt som inte innehöll ett endaste dugg av curlande utan jag fick ta hand om mig själv. Jag hade en pappa som trodde på min förmåga att bli och göra allt som jag ville i världen. Han kastade ut mig i olika situationer med olika människor vilket har format mig. Jag hade rest, varit på kollo, språkresa , åkt utomlands och börjat arbeta innan sjuttonårs ålder. Självklart var jag livrädd många gånger men jag fick ett självförtroende som följer mig än idag.

När det gäller vad som är positivt med att få diagnoserna Aspergers syndrom och ADHD. För mig personligen är att jag är betydligt snällare mot mig själv. Jag kan vara den jag är och inte anpassa mig efter NTV ares förväntningar på mig. Jag har levt så länge efter mottot Fake it until you make it, nu är det slut med det. Men jag har flera ess i skjortärmen. Jag kan spela i stort sett vilken roll som helst, när jag vill. Men just nu vill jag bara vara en kvinna som andas och tillåter sig själv att vara fri i kropp och själ - fri att vara jag. Sedan får faktiskt världen runt omkring tycka vad dom vill om mig. I don't care. 



Så autismspektrumtillstånd, Aspergerssyndrom , AS, AST, Aspie, ADHD eller hela alfabetet jag är fortfarande samma person som innan 2011. Bara mycket tryggare i mig själv och mindre anpassningsbar. Me like. 

Kroppskännedom vid AS

Kroppskännedom vid Autismspektrumstörning 

Idag vill jag skicka ut en fråga i cyberrymden angående sambandet mellan Aspergerssyndrom och bristande kroppskännedom. Finns ett sådant samband?

Anledningen till min undran är att jag har stora bekymmer när det gäller att känna in kroppen. Jag vet inte när den behöver vila, när den är sjuk eller hur mycket jag ska ta i vid träning.

Nu har jag haft feber i några dagar och att ta febern har blivit mitt logiska kompass. 

Vid feber- Vila

Ingen feber- Följ schemat

Jag finner det hela otroligt fånigt att jag uppenbarligen inte kan känna när kroppen säger stopp. Enligt min läkare är ju det också mitt största problem- att reglera aktivitetsnivån. Jag har hört detta ord så många gånger nu att jag blir alldeles matt. AKTIVITETSNIVÅ.

Hur svårt kan det var? Tänker ni kanske...och jag med faktiskt! Men efter att ha kämpat och sökt ett helt liv efter den så kallade balansen vet jag att för mig är det förbaskat svårt! 

Innan diagnoserna, fram till 36 års ålder så körde jag antingen en Ferrari i hög hastighet och livet lekte eller så låg jag orkeslös eller sjuk. Jag sökte hjälp och fann, om bara för ett ögonblick ro i yoga, meditation och träning. Ja, så höll det på tills jag slutligen smällde in i betongblocket och all kraft försvann.

Efter utmattningsdepressionen har jag jagat solenergi och förbrukat den på direkten. Nu, nästan tre år efter att gått in i väggen, förmår min kropp fortfarande inte att lagra energi. Jag blir utmattad direkt. Vore det inte för min medicinering som hjälper mig att minska alla sinnesintryck skulle jag nog vara ett vårdpaket. Tacksam att centralstimulantia, i form av Ritalin finns att tillgå och melatonin att sova på. 

Min fråga är om det finns någon som har några tips om hur jag ska kunna reglera och känna av min kropp?