Vardagssamtal del 2 - sociala fjärilar

Vi pratar kroppsspråk och ögonkontakt för fulla muggar på kursen som hålls av Aspergercenter. Det är roligt, tänkvärt och ibland väldigt svårt .

Jag som känner mig hyfsat belevad och vet hur jag bör uppföra mig, blev helt ställd när vi under ett rollspel skulle ge stoppsignaler och avvisa någon på ett trevligt sätt. Avvisa någon på ett trevligt sätt? Hur? 

Jag är grymt duktig på att avvisa någon på ett, som jag nu förstår kan vara ett otrevligt sätt. Vända bort blicken, kroppen och dra upp en luva över huvudet....med näsan långt ner i mobilens mycket intressantare innehåll. Om inte det skulle räcka kan jag utan problem uttrycka mig med tal och be att få vara ifred. 

Ja, jag vet....det är många som känt sig avspisade eller t.o.m. kallat mig för en bitch. Det senare kan nog stämma i dom fallen då jag faktiskt inte brytt mig ett endaste dugg om hur den andra personen känt sig. Nu, kan jag väl tycka att jag borde kunna avhysa någon på ett trevligare sätt. 

Denna uppgift är otroligt svår för mig. Hur är jag ' lagom' trevlig utan att vara inbjudande? Om jag sitter i fika rummet och inte vill vara social men ändå inte verka otrevlig... Tydligen är det då väldigt viktigt att höja blicken och visa att man sett den andra. Kanske säga hej,  för att sedan fortsätta med det jag gjorde medan jag kanske vrider min kropp bort från den andra. 

Fortsättning följer i detta härliga ämne att som aspie hålla ett Vardagssamtal. Enligt kursledaren behöver vi inte bli sociala fjärilar utan bara lära oss att bli mer bekväma i sociala situationer. 

Vardagssamtal del 1

Igår var jag på den första delen av kursen Vardagssamtal på Aspergercenter. Det var roligt, inspirerande och satte igång Hjärnkontoret. Det var roligt eftersom jag möte tre vänner från en tidigare kurs och dom ämnen som kommer att tas upp är intressanta.

 Vi började med att få frågan vad vi förväntar oss utav kursen. Mitt svar ' Att kunna föra ett samtal som jag egentligen inte är intresserad av', ledde till ett allmänt fnitter i gruppen. För är det inte just det som är utmaningen? Att samtala naturligt om saker som är tråkiga utan att tappa ansiktet, gäspa, gå därifrån eller avbryta på ett klumpigt sätt. För mig är det iallafall en av dom saker jag önskar att bli bättre på. Varför? Jo, för ibland vore det skönt att kunna smälta in i en grupp och känna sig bekväm.

Vi pratade om hur viktig ögonkontakten är för att bekräfta den andre personen. Hur svårt det kan vara att ta eller att hålla kvar en ögonkontakt då man har Aspergerssyndrom.  Jag har inte svårt att ta ögonkontakt men har svårighet att hålla ögonkontakt samtidigt som jag ska beskriva något viktigt. Ofta tittar jag över axeln på den jag samtalar med, vilket leder till att hen vänder sig om för att se vad jag tittar på. Andra kan ha svårt att ta in alla intryck som den andre ger, inte veta hur länge man ska hålla ögonkontakt eller att man kan titta i pannan på någon för att undvika att stirra.

Jag vet att jag blivit mycket modigare med åren och den kunskap jag sökt om kroppsspråk har hjälpt mig. Det ska bli spännande att få utvecklas i detta ännu mer. När jag varit osäker på något så har jag ett ordspråk som jag följer ' Fake it, until you make it. ' jag älskar det. Om jag låtsats att uppföra mig på ett sätt känns det inte lika skrämmande och helt plötsligt har det blivit naturligt. Jag har lyckats ändra på flera av mina beteenden på det sättet.

Må väl /C

Vardagssamtal vid Aspergercenter

Ok, imorgon körs kursen i Vardagssamtal igång. Spännande! Jag har varit lite kluven till om jag behöver gå och öva på detta att föra ett samtal korrekt. Anledningen är att jag känt ett trots emot att behöva anpassa mig och vara korrekt. Hmm, men efter att tänkt och bollat med mig själv inser jag att jag ibland känner mig som en elefant i ett glashus vid sociala situationer. Väldigt obekväm, osäker och framförallt klumpig.

Ibland vill även jag smälta in och känna mig avspänd och säker på hur jag uppfattas. Därför ska jag nu gå i en elva veckors träning i detta. Sedan får framtiden utvisa om eller snarare vad jag tagit med mig från denna erfarenhet.

Efter gårdagens munhugg med en granne som ansåg att jag skottade snön på fel sätt och jag drog en lång harang om hur snö skapas och att ingen kan äga eller ansvara för vatten. Snö är ju faktiskt fryst vatten... Hi hi ibland kan jag bara inte låta bli att vara konstig.

Fortsättning följer.....
Må väl <3