Att be om hjälp!

Förmågan att be om hjälp är något som jag besitter. Redan från barnsben blev jag lärd att ställa frågor om det var något jag inte förstod. Det blev många frågor! Men jag lärde mig också att be om hjälp när jag inte längre klarade av något själv.  Jag ser det som en styrka att kunna be om hjälp!

Jag har så gott som alltid höga förväntningar på min omgivning. Det speglas absolut av de höga förväntningar jag har på mig själv.Därför blir jag gång på gång förvånad över människors sätt att bete sig i sin yrkesroll eller relation i förhållandet till mig och min familj. Livserfarenhet har fått mig att inse att alla människor som jag upplever som vänliga och omtänksamma inte alltid är det. Nu, med livets hårda skola i ryggen vet jag att ibland är det bara ett spel,som jag absolut inte behärskar att delta i. 

Därav min begränsade umgängeskrets, men vilken umgängeskrets, fylld av noga utvalda vänner som funnits i vått och torrt. Om vi nu byter fokus till myndighetspersoner och hela samhällets uppbyggnad. Nu pratar vi heavy stuff. Jag har bara nosat på dessa personer och deras lagar som dom slingrar sig förbi, gång på gång.

Avlastning var ordet. Vi behöver bli avlastade som föräldrar. Jag vet inte hur många myndighetspersoner, nätverksmöten, ansökningar, överklaganden och samtal som vi som trasig familj ska behöva delta och genomföra innan hjälpen kommer. När kommer hjälpen?

Igår läste jag i Tinas blogg munderbar om hennes vardag. Om hur hon aktivt valt att avstå från insatser, på grund av att det tar oerhört mycket energi för något som sedan inte fungerar i praktiken. När jag läste hennes inlägg så gick det upp för mig att loppet kanske är kört. Vi kanske inte blir tilldelade varken mer avlösartimmar eller boendestöd. Kanske är det dags att ge upp? När är det dags att ge upp?

Here we go again, jag har ingen aning!

Faktum att förra måndagen ringde jag till socialtjänstens jourtelefon på familjeenheten och sa att nu orkar vi inte vara bra föräldrar till våra barn längre! Vi behöver hjälp-NU! Under helgen hade min kraft helt tagit slut och min man hade roddat med tre barn varav en med NPF-diagnoser. På söndag kvällen brast det för honom när sonen kastar spagettin i hans ansikte. Han blev vansinnigt arg. Så arg som man inte ska behöva bli om man är en förälder i balans. Jag fick ta av krafter som inte fanns för att försöka lösa denna situation. Om vi hade haft avlösare hemma under helgen så hade min man fått tid för återhämntning. Då hade detta bråk aldrig skett!

Efter någon dag ringer en handläggare från stadsdelsförvaltningen och det dom kan erbjuda är en föräldrarutbildning. Detta är Sverige idag! Ett skämt. Vi kan snart undervisa i NPF diagnoser och olika strategier för att få vardagen att fungera. Vi har tyvärr inte kraften att leva fullt ut som vi lärt oss på miljoner av föreläsningar, BUP besök, böcker och Google information. Vi behöver ingen utbildning eller någon psykolog som ska granska oss!

 Vi behöver konkret avlastning i hemmet!

I måndags ringde jag igen och berättade att jag är orolig då jag planeras att läggas in nästa vecka. Då står maken ensam med tre barn. Jag ska läggas in för att jag har en utmattningsdepression som aldrig verkar bli bättre under dessa levnadsvilkor.Vi behöver hjälp nu! Idag är det torsdag och fortfarande ingen återkoppling.

När det gäller familj och vänner så finns det dom som verkligen ställer upp! Sedan finns dom som väljer att titta åt andra hållet. Hur kan man titta åt andra hållet när en närstående mår dåligt? Inte vet jag.

Att be om hjälp är lätt för vissa och svårt för andra. Om någon nära dig har en besvärlig situation, så våga finnas till och lyssna! Det hjälper mer än du kanske tror!

Lugn helg

Tänk vi har fått en hel helg utan varken tjafs, utbrott eller tandagnisslan! Vågar knappt skriva det av rädsla för att vinden vänder.

I helgen har mellansonen varit hos mormor och igår var Mrs Renlevnad på bio med äldsta sonen. Tänk att det blir en sådan stor skillnad av dessa två avlastningar. Idag var första dagen på dryga veckan då jag inte har någon feber. Jag kanske har vilat ikapp? 

Sedan har vädret varit fantastiskt och jag har varit ute, ute och mer ute! Underbart helt enkelt. Tänk att lite jord under naglarna och åsynen av mitt blommande plommonträd kan ge mig en känsla av total tillfredsställande. 

Tar med mig detta lugn inför kommande vecka. 

Back on Track

Att återvända och skapa ordning i kaos efter semester tar på krafterna

Hemma, tillbaka till den totala tryggheten jag skapat här men den var inte riktigt intakt när jag kom hem igår. Tänk att jag har ett så starkt luktsinne så att jag känner att det inte luktar hemma. Här behövdes det att pinka in revir !Jag ägnade gårdagen åt att vädra, tvätta, svara på mail, överklaga LSS, beställa mat på nätet och en lång stund i trädgården. Tänk vad härligt att det faktiskt är vår NU! Maken var på finlandskryss, avlösaren sjuk och min mamma som knappt orkar resa sig ur soffan. Tuff start helt enkelt.

Åh min brorsa, finaste av alla. Dömd till 4 års fängelse. Så väldigt sorgligt att vi just nu bara kan brevväxla, men det är något speciellt med den formen av kommunikation. Den är så ren och konkret. Orden som tillsammans bildar meningar, ja sanningar. me like.
 Han vill ha besök, så klart! Jag vill åka dit, så klart! För att få träffa honom, men det är ju så förfärligt dramatiskt att behöva gå igenom visitering och olika grindar som piper. Tillslut släpps en lillasyster in som inte gjort en fluga förnär, men ändå måste utstå en knarkhund som nosar runt på hela hennes kropp. Been there - done that!

Sonen har äntligen kommit tillbaka till skolan med resursperson. Nu klagar han istället på att han aldrig får vara ifred utan en vuxen. :) Förklarar att det är han som önskat denna trygghets person och att det inte kommer att fortgå i all evighet. Förhoppningsvis kommer han att känna sig trygg och lugn i skolan inom några veckor.

Även om det tagit på krafterna, som det alltid gör med miljö ombyte, så finns det inget i hela världen som är så härligt att komma hem till som några som  har saknat en - massor! La familia!

Avlösare-Avlastning

Tacksam över att vi hittat en ny avlösare till sonen.

Har precis vinkat av sonens nya avlösare. Kommunen har beviljat oss stöd enligt LSS. Eftersom jag ogillar förändring och möten som bara tar energi, så är jag väldigt tacksam att detta möte var positivt! 

  Var lite tveksam till en början. Familjen har haft förmånen, att under ett års tid haft tillgång till Mrs Doubtfire. D.v.s en varm, humoristisk, handlingskraftig kvinna med egen initiativ förmåga. Me like. Nu var det slut på den tiden och samtliga i familjen saknar henne mycket. 

 In kommer Mrs Renlevnad. Massör, yoga, vegeterian, Antropofosisk och lugn är hennes person. Men tänk, det är nog just detta som kan ge sonen ett alternativ till vår stressade värld. Den stora bonusen är att hon har hund! 

Ser med nyfikna ögon på framtiden och dom nya dimensioner som väntar runt hörnet! Jag välkomnar förändring och det är stort!