Livet är galet intensivt och jag funderar på varför det känns som för mycket.
När saker händer runt omkring mig har jag svårt att nyansera mina känslor utan reagerar fullt ut på allt. Jag reagerar även på sådant som egentligen inte är min sak eller mitt problem .
Jag har även svårt att koppla av och sova gott om min dag varit händelserik. Då hinner jag inte sortera mina intryck och lägga dom i rätt Box .
Senaste tiden har inneburit många prövningar i form av möten kvällstid, oväntade händelser och brist på struktur . Jag tycker själv att jag har klarat det bra men jag upplever en inre stress, en rastlöshet som gnager.
Familjen genomgår just nu ett omfattande viktarbete. Vi går på föreläsningar, räknar steg , beställer vikt väktarnas matkasse, äter långsammare och diskuterar hälsa på ett nytt sätt. Innan min depression var jag rena rama hälso freaket. Tränade 4 gånger per vecka och åt nyttigt. Sådan är ju jag- gör allt till Max ! Nu är det dags att återta en viss del av min gamla livsstil . Jag känner en skuld över att mina killar dras med övervikt . Dålig mamma är känslan. Även om jag inser att det inte leder till någon förändring att känna skuld så finns den.
Det känns nog för mycket för att för det är mycket som händer. Jag vill ha kontroll och ordning vilket inte alltid är så lätt att få.
