Rastlösheten i kroppen gör det svårt för mig att överhuvudtaget sitta stilla. Jag har för första gången, sedan jag började äta Ritalin glömt att ta min medicin. Hmm, längtar tills denna spattiga dag är över.
Det har varit en mycket intensiv helg med besök från UR, golfträning, agilityträning, blåsipps plockning och en ständig kontakt med min familj. Jag har denna dag att vila på och då glömmer jag min medicin. Typisk händelse just nu, att glömma bort mina egna behov då allt snurrar på så fort. Ändå är mitt mående bra. Jag känner mig glad och förväntansfull inför stundande vår och sommar.
När vi hade besöket från Utbildningsradion UR var vi alla väldigt motiverade och nyfikna. Jenny Bergman som gjorde intervjun följde mellansonen under en halvdag och hon ska komma tillbaka under påsken för att slutföra. Hon var mycket lugn och sympatisk som person och jag hoppas att resultatet kommer att bli bra.
Imorgon är en ny dag och då kommer jag inte glömma att ta min ADHD medicin! Nu vet jag i alla fall vad den gör för nytta. Det är väldigt tröttsamt att vara en sprattel gumma med miljontals tankar på en och samma gång.
Klockan är 03.30 och min fyraåriga dotter springer, hoppar, busar och ger små glädje tjut ifrån sig runt omkring i hela huset. Charlie är inte sen att hänga på, valp som han är så har klockan ingen betydelse för att säga nej till lite bus. Har min dotter ADHD?
Hela helgen har varit ett enda stort virrvarr av hennes energi. Alla blir påverkade av en person som hela tiden är på språng och följer minsta lilla impuls. Just nu har även trottsen satt in och hon är obstinat och tjurig, vilket inte brukar vara fallet. Sedan är vi oroliga för hennes grov motorik för hon slår sig ideligen på allt och ingenting. I helgen har hon blivit uppskickad på rummet flertalet gånger då hon inte lyssnat när vi bett henne att sluta. Det är inge roligt att hela tiden komma i klinch med sitt barn. Speciellt inte när jag inte är 100% säker, på att hon hört våra tillsägelser innan vi fått nog och hon får gå till rummet.
Jag har haft en bra tid länge nu och är så tacksam över det. Ibland kan jag undra om det varit bra eller om jag bara är jäkligt bra på att skjuta undan problem och fokusera på det som fungerar? Jag älskar min lilla skrutt Fia mer än allt. Hon är så mycket av mig och hon har en precis lika stark personlighet som jag. Jag tänker att oavsett diagnos eller inte kommer hon att ta sig till stjärnorna och tillbaka när helst hon vill.
Hemskt att medge det men just nu går min fyraåriga dotter mig och resten av familjen på nerverna. Denna lilla kavata tjej går lös likt en orkans vindstyrka genom huset. Låter, trotsar, hoppar, studsar, busar och så fortsätter det i det oändliga. Måndag morgon är så välkommen.
Jag vill verkligen inte sätta en stämpel på min lilla tjej genom att göra en utredning om ADHD, men samtidigt kanske hon och vi verkligen behöver hitta på sätt att få lugnt. Som det är nu flyr familjen åt olika håll för att få någon minuts lugn ifrån henne. Hyperaktiv och impulsiv så in i norden. Det är min lilla flicka det.
Idag tog vi oss till simhallen, jag mellansonen och morfar. Vilket bra intiativ! Det var knappt en människa där, lugnt och skönt. Jag hoppas att vi startat en positiv vana. Jag har fått fysisk aktivitet på recept FAR mot min depression och betalade bara halva priset.
Sedan var jag på ljusterapi och passade på att skissa på min nya tatuering. Spännande! Har väntat så länge på det rätta tillfället och känner att jag är där nu. Jag mår hyfsat och har kommit vidare efter senaste årens tumult och identitetskris så står jag här nu, med båda fötterna på jorden och är lycklig.
Midnatt råder, tyst det är i husen....Längtar till jul. Det kanske blir pepparkaksbak ikväll?
