Älskade Ritalin

Jag glömde bort att ta dig, min älskade narkotikaklassade medicin och uthärdade en rörig eftermiddag.

Ja, nu är det gjort! En eftermiddag med Diagnosgrupp, bilkörning med låånga köer, hämtning på dagis samt hemkomst till två barn i konflikt utan min ADHD medicin. Detta är något jag ogärna gör om! Ska genast placera ut mina vita små piller på diverse platser såsom plånboken och bilen. 

När jag inte tar medicinen blir jag splittrad i tankarna, har svårighet att fokusera, rastlös i hela kroppen och jäkligt irriterad och hetsig i biltrafiken. Alla intryck går rakt in och jag blir trött, tröttare än vanligt och tunnelseendet infinner sig. 

Jag glömde medicinen för att ett nytt moment har tillkommit när jag går hemifrån. Momentet är min hundvalp,  som jag nyligen börjat lämna själv och min uppmärksamhet var helt och hållet på en ny rutin som han ska lära sig när jag går. 

Nu ligger jag här i min älskade skinnsoffa medan maken sköter ruljansen med hem och barn. Hmm, en erfarenhet rikare och jag är fortfarande hel. En hel människa som imorgon kommer vara full av Ritalin, maxdos! 

Förmågan att läka

Jag har fortfarande förmågan att läka, att komma tillbaka till livet med glimten i ögat.

Att pyssla i trädgården, eller röja med sekatör och grensåg är ett sätt att vila för mig. Umgås med mina barn och ta del av deras liv och skratta åt roliga youtube klipp som dom visar är befriande lättsamt. Vara i skogen en tidig morgontimma när daggen ligger som ett täcke över naturen i samspel med Charlie. Det är rofyllt och vackert. Att vila utan ljud, ljus eller något annat störande läker . Vårda mig själv genom en ansiktsbehandling eller bra ta ett långt skönt bad är gudomligt avslappnade. 

Allt detta är saker jag ägnat mig åt för att komma tillbaka ur min svacka då kraften tog slut. Men det som läker allra bäst är att avboka allt för att ha möjligheten att Stanna upp och göra ingenting! Att bara vara och kanske till och med ha långtråkigt eller känna sig ensam. Det är då det händer, jag får kontakt med mig själv och kan rå om mig själv genom att lyssna inåt . Vad behöver jag just nu? 

Detta är bara lite tankar från mig om du har någon metod på att vila mest effektivt så delge gärna den! 

Fisk, fågel eller mitt emellan

Fisk, fågel eller mitt emellan. Sjuk, frisk eller mitt emellan. Hur ska jag veta det?

Idag kom jag tillbaka till lugnet på sjukhuset. Känner mig skyldig över att jag inte uppskattade tystnaden på samma sätt som förut. Jag saknade min familj ENORMT mycket. Hmm, ett friskhets tecken, månne? 

När man som jag har Aspergers syndrom, vill man ha samma rutiner varje dag och det tar lång tid att landa på nytt vid återkomster. Idag fanns det inte heller någon personal att luta sig mot för att råda lugn i kaoset. Men jag fixade det själv! 

Hmm, ett friskhets tecken? 

Jag har beslutat att åka hem imorgon igen och komma tillbaka på måndag då jag har ett läkarsamtal. Sedan har jag ritat ett preliminärt schema över nästa vecka. Mycket tid hemma, men så pass mycket tid på sjukhuset att jag behåller mitt rum en stund till. Jag har ju ändå stått i kö för att få denna underbara möjligheten att vila, utan en massa dårfinkar runt omkring mig.

 

Att veta när jag är frisk i själen är nog någonting näst intill omöjligt, om inte till och med ouppnåeligt. Men att befinna sig mitt emellan sjuk och frisk är något jag vill öva mig på. Har nämligen insett att det är där jag befinner mig för jämnan.

 Slutsatsen är att mitt emellan är detsamma som lagom, något odefinierbar för min Aspie hjärna att helt förstå sig på! Men jag jobbar på det! 

Dags för Yoga!

Kommer på mig själv med att jag hamnat i orosträsket-igen! Denna oro tar verkligen udden av nuet. Det är högtid att få kontakt med mig själv här och nu-igen!

Faktum är att det alltid finns miljoner saker att oroa sig över. Aspie som jag är så har jag ägnat allt för  mycket tid och kraft till denna totalt värdelösa syssla. Back to basic, andas !

yogan har hjälpt mig så många gånger då jag kommit in i hjärnstress. Just nu är det mycket som är i görningen, saker som jag inte kan påverka och det spelar ingen roll hur mycket jag vrider ut och in på  olika händelse scenarion. Inget kommer att förändras av det utom att jag blir ännu mer utmattad.

Min son kom hem på strålande humör idag. Allt hade varit toppen i skolan och han hade avklarat massor av uppgifter! Mrs Renlevnad var här och fick ut honom med hunden. En bra dag! 

Min mamma kom med kraft idag! Kraft att slutföra alla dessa hushållsbestyr som jag inte orkat. Jag kunde ana en glädje för att finnas till och behövas. KÄRLEK

Min man har varit med sina kompisar utan att ha fått ett enda krissamtal från oss. Hoppas att han njutit för det är han så värd.

Nu ligger jag i sängen med mina två andra barn sovandes bredvid mig och livet känns just nu bra.

Slutsatsen är att all oro ger mig feber, matthet och hopplöshets känslor. Imorgon är det yogamatta fram. I promise! 

Kroppskännedom vid AS

Kroppskännedom vid Autismspektrumstörning 

Idag vill jag skicka ut en fråga i cyberrymden angående sambandet mellan Aspergerssyndrom och bristande kroppskännedom. Finns ett sådant samband?

Anledningen till min undran är att jag har stora bekymmer när det gäller att känna in kroppen. Jag vet inte när den behöver vila, när den är sjuk eller hur mycket jag ska ta i vid träning.

Nu har jag haft feber i några dagar och att ta febern har blivit mitt logiska kompass. 

Vid feber- Vila

Ingen feber- Följ schemat

Jag finner det hela otroligt fånigt att jag uppenbarligen inte kan känna när kroppen säger stopp. Enligt min läkare är ju det också mitt största problem- att reglera aktivitetsnivån. Jag har hört detta ord så många gånger nu att jag blir alldeles matt. AKTIVITETSNIVÅ.

Hur svårt kan det var? Tänker ni kanske...och jag med faktiskt! Men efter att ha kämpat och sökt ett helt liv efter den så kallade balansen vet jag att för mig är det förbaskat svårt! 

Innan diagnoserna, fram till 36 års ålder så körde jag antingen en Ferrari i hög hastighet och livet lekte eller så låg jag orkeslös eller sjuk. Jag sökte hjälp och fann, om bara för ett ögonblick ro i yoga, meditation och träning. Ja, så höll det på tills jag slutligen smällde in i betongblocket och all kraft försvann.

Efter utmattningsdepressionen har jag jagat solenergi och förbrukat den på direkten. Nu, nästan tre år efter att gått in i väggen, förmår min kropp fortfarande inte att lagra energi. Jag blir utmattad direkt. Vore det inte för min medicinering som hjälper mig att minska alla sinnesintryck skulle jag nog vara ett vårdpaket. Tacksam att centralstimulantia, i form av Ritalin finns att tillgå och melatonin att sova på. 

Min fråga är om det finns någon som har några tips om hur jag ska kunna reglera och känna av min kropp?