Mitt huvud är fortfarande i Ping Pong stadiet, ADHD i kvadrat eller bara en stressad hjärna hos en person med Autismspektrumtillstånd ? Vad vet jag VARFÖR jag irrar runt likt en guldfisk i en skål oförmögen att stanna upp och hitta lugnet.
Usch och fy! Mitt liv är väldigt förvirrande just nu. Det händer så mycket saker runt omkring mig och mitt hem är fullt av osorterade högar som stressar mig. Varje gång jag passerar dessa högar startar min hjärna att sortera vad som är i dom.
Vi har haft ett dödsfall i familjen och idag kom ytterligare ett dödsbud. Väldigt olustigt och sätter igång en hel massa tankar, känslor och förvirring hos mig. Jag gillar inte döden. Jag förstår absolut ingenting om den och den skrämmer slag på mig. Vem är näst på tur? Känslan av att inte vet och att helt stå utanför all slags kontroll gör mig panikslagen. Så även om dom två personerna som omkommit inte stått mig nära så skakar ändå marken under mig.
Igår var en bra dag. Jag vilade helt och fullt ut. Min älskling kom förbi med en DVD och choklad och jag låg i soffan och tog det lugnt. Vid fyra börjar det vanlig fixet med matlagning och förberedelser inför allas hemkomster. Vi bokade en charter resa innan jul. Maken, jag och Lill tjejen åker iväg. Det ska bli riktigt skönt att få ljus och värme och jag slipper ljusterapin. Vi ska åka med en fyraåring som har lika mycket energi som en Duracell kanin och lika mycket trots som en fyraåring. Oj, oj jag håller tummarna för att hon lugnar ned sig utomlands.
I måndags var jag och äldsta sonen på familjeenheten. Jag är så stolt över honom. När vi sitter och pratar om hur han mår hemma, på skolan och i allmänhet är han så briljant i sitt beskrivande av sig själv. Han börjar förstå vad hans svårigheter är och han beskriver olika strategier han använder för att må så bra som möjligt. Han säger bl.a. att han anstränger sig för att göra sina sysslor här hemma så att han slipper vårt tjat och kan vara ensam i lugnet på sitt rum. Han beskriver sin skolsituation och hur han tycker att det är skönt att få saker gjorda. Han är en underbar kille med så mycket tankar och känslor. Jag älskar honom.
Det kanske inte är så konstigt att mitt huvud är som en Ping Pong skalle när livet just nu snurrar på alldeles för fort för lilla mig.
Jag sitter varje dag under två timmar och tankar ljus på ljusterapin. Det är så härligt att befinna sig i denna vita sfär av ljus. Jag riktigt känner att min kropp blir piggare och mer alert.
Under dessa timmar skriver jag ner det jag lärt mig om mina diagnoser på nya sidor till bloggen. Det är en härlig känsla att få byta ut och uppdatera informationen här inne. Det blir tydligt vilka enorma framsteg jag gjort. Vilken kunskap jag besitter gällande mina diagnoser och i och med det hur och varför jag fungerar som jag gör.
När jag började att skriva här var allt ett töcken och jag levde en mycket mer oroligt liv. Jag har verkligen haft nytta av att få formulera vad som händer runt omkring mig och på så sätt få en bild av min tillvaro. Snart har denna blogg nått 7.000 träffar! Det glädjer mig verkligen att på detta sätt kunna nå ut till mina medmänniskor.
Tack alla som följer min blogg och alla er fina som kommenterar och ger mig feedback på det jag skriver!
Så var det dags för höstlovet, och likt föregående år är det jag och grabbarna som ska hitta på något skoj. Precis som förra året går jag på ljusterapi på förmiddagarna för att hålla min depression i schack. Tycker i och för sig att jag mår ganska bra nu vet ändå att kraften inte kommer att räcka hela veckan. Jag måste planera in vila. Kanske kan jag vila under dom två timmar som ljusterapin varar? Det beror helt på vilka som delar rummet med mig för ibland är människor så pratsugna. Jag vill kunna bläddra i en tidning och dricka mitt Tea och njuta av ljuset under tystnad.
Min ambitionsnivå inför lovet är ganska hög då jag vill att grabbarna får se och uppleva något mer än vad datorerna har att erbjuda. Vi kommer inte att resa bort någonstans men att gå på bio, åka och bada och vi planerar även en Halloween fest med nära vänner. Det kommer bli mysigt att få ta det lugnt med dom och inte behöva stressa på dom på morgonen.
Jag önskar alla ett trevligt Höstlov och ett Halloweenfirande med mycket läskigt godis.
Första grå och regnruskiga dagen på hösten och min depression gör sig påmind på engång. En kropp som känns som bly och mörka tankar som är så nära att ta till.
STOPP säger jag! Tänker inte låta mig falla ner i detta mörker. Istället väljer jag att slösa med tända lampor, äta mörk choklad och ta mig ut på långpromenad med hunden med regnkappan hårt virad runt kroppen. Där ute i regnet med vinden piskande mot ansiktet känner jag mig levande och jag tar mig runt på en långpromenad. Ensam med mig själv, naturen och Charlie ger jag från mig ett vrålskrik och det känns så befriande härligt att jag bara måste göra det en gång till. Charlie tycker att jag är helfestlig och kommer rusande och slår sig ner, som han lärt sig tätt sittande vid min vänstra sida inväntades sin godsak. Livet är bra härligt ändå tänker jag och vi tar oss hem för att laga en höstgryta med en skvätt vin i och en massa kärlek.
I posten hade min kallelse till ljusterapin kommit och jag tänker att jag kommer att ta mig igenom november detta år bättre rustad än förra året. Ljusterapi here I come .
