Sysselsättning vid psykisk ohälsa

Sju år har gått, långa bergodalbana år sedan jag gick in i väggen och resan började .
Nu har jag för första gången fått möjlighet att vara på en aktivitet två eftermiddagar i veckan. Jag går på keramik och det är väldigt roligt och kreativt. Resten av kursdeltagarna är vänliga och jag tillåts vara den jag är. Det vill säga ibland kreativ och sällskaplig andra dagar tillbakadragen och sluten. Energin går till keramiken och inte till att hålla upp fasader, tolka omgivningen och pressa mig  själv för hårt. Jag försöker dock vara med på plötsliga storfika och andra spontana händelser. Detta efter det att min man förklarat att öva på att anpassa sig är en del av orsaken att jag är där.

För så är det, min längtan efter arbete och ett socialt sammanhang är stort. Så fort jag försökt genomföra någon aktivitet har mitt mående satt krokben för mig . Jag är otroligt tacksam att jag nu lyckats hålla en 100% närvaro sedan början av november .

Min alldeles egna hushållspappers hållare gjord på keramiken . Fin, eller hur? Unik i sitt utförande i alla fall .

Bloggen uppdateras

Just idag väljer jag att aktualisera min blogg. Det var något år sedan jag skrev något. Mycket beror på att jag mått extremt dåligt och prövat, avslutat och sedan påbörjat olika mediciner. Är fortfarande inte klar med medicinbyten men jag mår i allafall bättre än på länge .

Efter att ha haft 4 stycken behandlande överläkare ,under dom senaste åren , kan jag konstatera att jag har ett oerhört komplext och komplicerat psyke. Detta kan väl bero på mina tre diagnoser bipolärsjukdom, ADHD och Asperger.

Jag började äta litium i majmånad, en stämningsstabiliserande  medicin som ofta används vid bipolärsjukdom . Jag märkte en stor skillnad redan efter tre veckor.Det var som om jag hade ett skyddande täcke runt mig, som minskade alla känslor och skapade på det sättet ett stort lugn. Inte så att jag är utan känslor idag utan snarare ett känsloregister liknande det ’normala’ människor har. Det är en befrielse och jag önskar att jag hade fått hjälpt med känsloreglering redan som 1åring!

Förra hösten började jag äta ADHD medicinen Strattera. Anledningen var att jag då åt Elvanse och den gjorde mig ångestfull och uppvarvad. Alla dom övriga ADHD medicinerna har jag provat och slutat med pga olika biverkningar . Strattera var som ett gift för kroppen. Jag mådde så extremt dåligt när jag började behandlingen . Tre månader med influensa syndrom men sen vände det. Vinsten är ett jämnare mående utan kemiska toppar och dalar. En medicin som verkar dygnet runt.

Nu blev det mycket medicinprat. Jo, min son har lovat att hjälpa mig att uppdatera bloggen. Ser fram emot en ny layout.

Gräset är grönare på min sida av staketet

Oj, vad länge sedan jag skrev här. Dryga året sedan ... Ungefär samtidigt som jag började med Elvanse som ADHD medicin. Jag är mycket mer rörlig och driven nu men har samtidigt förmågan att fokusera. På gott och ont....

Hemma hos mig har min man och jag olika,  outtalade sysslor som vi gör vid behov. Han klipper gräset. För tio år sedan skulle jag överraska honom med ett nyklippt gräs, vilket slutade i att jag lyckades förstöra gräsklipparen som fastnade i gungställningen. Hmm, efter det har han klippt gräset. Nu, när han utvecklat gräsallergi har jag fått förtroende att ta hand om gräset och dess klippning, vilket jag gör utmärkt. Men, det slutar inte där utan som den Aspie jag är ser jag inte gräset för allt ogräs som vår gräsmatta består av. Jag ser varje grässtrå och alla små microkosmos denna plätt består av. Detta måste åtgärdas ! Vi kan ju inte ha en halvdan gräsmatta om jag är ansvarig . Går 'Al In' , söker upp alla olika ogräs sorter, lusläser engelska trädgårds tidningar om hur den perfekta gräsmattan skapas. Sedan rensar jag, i timtal trots att kroppen säger ifrån. Sinnet, där i mot mår super bra. Tankarna kan vandra fritt och jag finner harmoni i att sitta och följa varje ogräs från stjälk till rot.

Detta är jag. Inga halvmesyrer här inte. Total fokus på ordning i gräsmattans djungel . Vårt gräs är inte bara grönt utan består snart enbart av grässtrån.

Vart slutar medicinen och vart börjar JAG?

Har helt klart en förtroende kris gällande mina mediciner. Jag som gått och blivit en piller liberal som talar gott om och förespråkar intaget av diverse ämnen för att få hjärnan och känslolivet att fungera.

Men, och nu kommer det stora MEN tänk om nedicinerna lurar dig och din kropp till att fokusera, vara uthållig och pigg utan att din själ eller kropp egentligen är DÄR ännu. Inte har den kapacitet som behövs för att bejaka livet i all dess prakt och glädje som det kan ge. Att allt bara är en illusion av kraft som försvinner och resulterar i utmattning den dag man inte tar medicinen????..

Idag har jag skrivit ett flummigt inlägg, men det är precis dessa saker jag fruktar.

Tills dess njuter jag av våren och jag hoppas att du gör det också . 

Må väl /C 

Båda fötterna i marken

Nu har jag landat, i TV soffan tittandes på diverse riktigt dålig underhållning. Sånt som inte engagerar, rycker tag i en eller ens får en att lyssna på vad som egentligen sägs.

Det känns skönt att kunna slappa och inte springa runt som en energisk arbetsmyra hela dagarna. Jag har en stegräknare och dom senaste veckorna har jag gått runt 20 000 steg / dag . Det är mycket även om hundpromenaderna är med. Jag är vanligtvis ingen soffpotatis. 

Imorgon ska jag till min sjuksköterska och troligtvis kommer jag att prova den alternativa ADHD medicinen Elvanse. Men idag är allt lugnt och jag trivs med det. 

Bakslag

En stor frustration och sorg över att behöva sluta ta Concerta för att jag blir för aktiv och det leder till att jag blir utmattad . Besviken över att inte längre orka som jag gjorde med Concertan. Jag kunde delta och vara alert även under kvällsaktiviteter, vilket i sig var något helt nytt för mig . Min hjärna  har aldrig klarat av att koncentrera sig efter sju på kvällen.

Nu har jag tagit en paus från all slags ADHD medicin. Istället äter jag extra lugnande tablett på kvällen för att komma ner i varv och sova. Nu är jag trött, utmattad och önskar bara att min energi kommer tillbaka , iallafall en uns av den energi som Concertan gav mig utan medicin. Sedan är det dags att prova Elvanse en annan slags ADHD medicin. 

Jag håller tummarna att denna process går fort och utan stora biverkningar. Våren är här och jag vill inget hellre än att må bra och njuta av solen. 

Tystnad råder

Jag har känt en viss ängslan över att inte kunna komma ner i varv. Idag har jag äntligen lyckats och det känns så skönt att kunna vila utan tusen miljoner tankar och projekt på gång. Har tillfälligt landat med fötterna på marken och gjort saker för min skull. Avbokat min tid hos sjuksköterskan för att jag helt enkelt inte orkar att byta miljö idag. Jag har tagit korta promenader med min hund, duschat hur länge jag vill utan avbrott, målat naglarna med fem olika slags lack och låtit dom torka helt innan jag rört mig överhuvudtaget.

Ibland , eller på senare tid nästan jämt, händer allt så fort att jag slits mellan att ta hand om barnen, min man, katt och hund utan att jag själv lyckas få tid att sortera intryck eller att prioritera rätt. Vanligtvis finns det utrymme till detta på dagarna men när lov, studiedagar , läkarbesök och sjukdomar avlöser varandra så krymper min egen tid radikalt. Jag tror att det är på grund av den minskade tiden till återhämtning som gör att min sömn inte varit den bästa senaste tiden. Jag har mardrömmar, svettas och är många gånger tvungen att gå upp en stund för att bryta snurrandet.

Jag har accepterat det faktum att det inte finns en normal vardag i min familj alltid är det något. Ändå önskar jag att några dagar framöver kan vara lite mer stilla och beräknade så att min själ får en stunds ro.

Önskar Er alla en härlig fredag.
Må väl C

Allt på en enda gång...

Att byta medicin är inte lätt, när man sedan blir sjuk, barnen blir sjuka och uteblivet boendestöd så blir tillvaron lätt kaotisk. Jag har svårt att känna av min kropp och veta vad som är symtom av stress, förkylning eller biverkningar av den nya medicinen.

Idag har jag iallafall lovat min sjuksköterska att ta Concerta i några dagar till, håller tummarna för att dessa bjuder på lugn och ro så att jag kan uppleva medicinens effekter mer objektivt. Om jag sedan märker att det inte fungerar så finns det andra ADHD mediciner att pröva. 

Tills dess tappar jag upp ett bad och ANDAS 

Ritalin till Concerta

Under onsdagens läkarbesök bestämdes att jag ska byta ut Ritalin mot Concerta. Jag har länge velat prova en annan slags ADHD medicin och nu är det alltså dags. 

Modigt av mig som avskyr förändringar. Mina mediciner har blivit mitt halmstrå till ett fungerande tillvaro. En tillvaro utan ångest, känslomässig berg och dalbana och hyperaktivitet. Nu är det bara ADHD medicinen som ska bytas ut så jag hoppas på att det fungerar. 

När jag provat i tre dagar enligt följande 36+18, 36+18 och idag 36+36 mg så märker jag en klar förbättring under sen eftermiddagen och kvällen. Jag är mycket mer fokuserad och vaken än med Ritalin. Det är inte så konstigt eftersom Concerta har en längre verkan . Finner detta mycket positivt. Jag kanske kan bli en kvällsmänniska ? 

För en person som knappt tagit en Alvedon vid huvudvärk,  är min hjärna idag ett enda virrvarr av kemiska reaktioner . Tänk vad livet kan ändras. 

Tacksam över forskning och deras resultat som synnerligen har räddat mitt liv! 

Nu dansas julen ut....

Idag får det vara nog med jul! Årets julfirande känns oändligt och jag har så mycket saker som ska sorteras ner i lådor för att finnas igen nästa år. Jag är otroligt traditionsbunden och julen förknippas med föremål som följt med mig i många år. En viss tomte som alltid står på fönsterbrädet och julgranskulor jag köpt från världens alla hörn.

När jag var liten grät jag varje år när vi slängde ut den vid det här laget taniga granen från balkongen. Granen hade blivit levande för mig som någon med en egen identitet, så när mamma sjöng ' Å så nästa år igen, kommer han min gamle vän. För det har han lovat. ', rann alltid en liten tår ut för min kind. 

Min farmor ordnande alltid julgransplundring för mig och mina kusiner. Vi rullade peng, ritade knorr på grisen och letade paket med hjälp av finns  i fisk, fågel eller mitt i mellan. Jag var lycklig dessa stunder. Tills granen slängdes ut.... 

Jag har fortfarande ett speciellt förhållande till växter och jag sköter dessa med stor omsorg. Även speciella saker betyder saker för mig. Ett minne, en vän, en plats där den brukar stå. Jag kan ägna timmar åt att organisera mina saker tills dom står på det sättet som känns rätt. Där dom hör hemma. Om någon flyttar på den ser jag det direkt. Nu, som mamma till en liten flicka med liknande egenskaper har jag fått vänja mig att hon flyttat på saker efter hennes smak. Detta glädjen mig mycket. Jag är inte längre ensam i detaljernas värld. 

Hoppas ni också dansar ut granen så att planera inför ett nytt år kan börja ta form. 

Ljusterapi

Ljusterapi- Here I come

I år har jag känt ett stort motstånd för att genomföra min ljusterapi. Jag har skjutit upp det i det längsta,  för att slutligen idag kapitulera och sitter nu i detta vita rum. Rastlös som tusan. 

Det är mörkt, grått och sömnigt i november Stockholm så jag behöver det här. Det vet jag. Det är bara så stressigt och kravfyllt att man måste vara här elva vardagar i sträck.  För att sedan minska antalet efter eget behov. Det är vid sådana här tillfällen min ADHD gör sig kraftigt påmind. 

Förra året skrev jag mycket nytt informationsmaterial till bloggen och då gick tiden undan. Nu har jag inget nytt material i tanken men jag kanske får det. Kom gärna med förslag om det finns något som du anser saknas! 

Jag är väldigt stressad just nu,... eller kanske har varit det en stund så egentligen är det just lugn och långtråkigt jag behöver . 

Detta var lite tankar direkt från ljusrummet. 

UR Hemma hos oss

Här är länken till min sons intervju av Utbildningsradion UR.se. Det är ett av programmen som är barn som berättar för andra barn hur det är att leva i en familj med funktionshinder.
Hemma-hos-oss-Eric

Familjen Svensson- Ja tack !

Snälla, låt oss få vara familjen Svensson för en timme, en minut eller blott en sekund av vanligt liv.

Skolstart, jobbstart, gymstart och nya sunda rutiner så ser väl målbilden ut för dom flesta familjer nu i september. Jag är grymt avundsjuk på dom vars liv rullar på och som med enkelhet kan bocka av 'att göra listan' för att sedan andas ut och se att allt rullar på. För oss, i en dysfunktionell familj är det bara en enda stor omväg med strul och åter strul innan vi tillsist landar utmattade i soffan.

Vet inte vart i det enorma garnnystan av strul jag ska börja men jag väljer att dra i äldsta sonens tråd.
Skolstarten blev gips av ben och hemmasittande första veckan av höstterminen. Han börjar sjuan och får en ny lärare med nya regler och rutiner. Min tonåring med Asperger och ADD är ungefär lika flexibel som en kloss som inte kan rubbas överhuvudtaget utom när hans regler gäller . Det tar upp hela familjens engagemang att få honom in i duschen med plast över gipset, kryckor och hans labila humör . Han kämpar oerhört för att få allt att fungera och jag lider med honom inför ovissheten som väntar inför skolstarten. Jag följer med första skoldagen och jag viker mig inte en endaste tum för hans känsloyttringar och krav på att åka hem. Nu har han varit i skolan sedan dess och faktist blivit tvingad att anpassa sig. Det är väldigt nyttigt för honom och vi har lyssnat och funnits för att stödja honom i det nya. Igår blev han förkyld och är nu hemma igen.

Sedan är det Lillis , min elvaåriga kille som precis fått diagnos ADD. Idag var det dags att träffa läkare och få pröva ADHD medicin. Starten på besöket gick bra,  och hon var precis påväg att skriva ut ett recept Concerta när blodtrycket visade för höga värden. Trots att han vilade i tio minuter ville blodtrycket inte sänkas så nu väntar en utredning och eventuell blodtrycksmedicin . I och med detta skjuts medicineringen upp på obestämd framtid och han får fortsätta att gå i skolan som vanligt. Han har stora uppmärksamhets och koncentrations problem och blir ofantligt trött mot slutet av dagen. 

Om två veckor ska jag ha ett nytt samtal med försäkringskassan angående ansökan om ytterligare vårdnadsbidrag. Jag har redan ett halvt för äldsta sonen. Hur ska jag lyckas förmedla att ALL min tid går åt till barnens möten, hjälp med att strukturera, påminna, läxor, dusch, motion och kärlek. Det som är mest skrattretande i det hela är att samma försäkringskassa utreder min möjlighet att återgå till arbete . När skulle jag arbeta? Det finns ingen ork kvar när dagens måsten är gjorda . Jag har sömnbrist och min läkare har ordinerat ökad sömnmedicin för att ge mig möjlighet att vila.

Förlåt för mitt gnälliga inlägg men ibland önskar jag bara att saker flyter på som i en Svensson familj. 

Tre av fem med diagnos

Blandade känslor när Lillis fick sin ADD diagnos idag. Han har som mellanbarn varit den som vi sett som mest 'normal'. Hemskt, när jag tänker efter för vad innebär det att vara normal? I det här fallet en pojke med ett stort behov av att vara till lags och inte ta för mycket plats. 

Så efter att hans remiss skickats från den ena till den andra vårdgivaren fick vi idag diagnosen fastställd. ADHD huvudsakligen bristande uppmärksamhet, d.v.s. ADD. Jag är förvånad men samtidigt lättad. Nu finns det möjlighet för en anpassad skolgång där fokus ligger på hjälpmedel. Han behöver inte känna sig dum för att han inte minns alla detaljer som dom andra barnen gör. Arbetsminnesträning kan starta. Vi får möjligheten att pröva medicinering och se om hans hjärna kan hålla sig vaken även under långa tråkiga lektioner.

Vi fick dom obligatoriska informationsbladen och vi kunde med en blick utbyta att vi kan redan det här. Vi behöver inte informeras. Been there - Done that. Först med äldsta sonen och sedan med mig själv. Gått på föreläsningar. Plöjt igenom böcker. Sökt information på nätet. Oroat sig och haft sömnlösa nätter.

Skillnaden mellan Lillis och oss två andra som även har Aspergerssyndrom är i sammanhanget oändlig. Det gör mig lätt om hjärtat , att han inte har våra svårigheter och på det sättet är han väl mer 'normal '. Han är familjens diplomat och är flexibel och har alltid nära till skratt. Han är en enkel, anpassningsbar, rolig, omtänksam, kreativ älskad unge med hela världen för sina fötter. Dessutom går han i en skola med resurser att hjälpa honom. Dom bryr sig, vi bryr oss och han kommer att landa mjukt när han accepterat sin diagnos . Vilket inte borde vara alltför svårt eftersom ADHD redan är ett signum för familjen annorlunda.

Ibland tar livet en helt ny vändning . Idag var en sådan dag. När vi blev tre i familjen med ADHD.

Tekniken suger

Min mobil går inte att ringa till, min dator laggar och jag kan inte ladda upp min kameras bilder. Hata teknik. 

Det finns få saker som gör mig så irriterad som när tekniken strular och jag inte får det jag planerat att göra utfört. Jag har ett begränsat tålamod med datorer och vill bara att det ska fungera. Idag var min planering att skapa en fin fotobok till min väninna som ska gifta sig. När dagen passerat och jag inte lyckats åtgärda dom fel som verkar uppstå tappar jag lusten inför uppgiften. Det ska gå lätt - då är det rätt. Det kanske inte var någon bra bröllopsgåva? 

Jag vill också kunna ordna allt själv. Inte behöva vänta på att någon, min man i detta fall ska ta sig tiden att titta på problemet. 

Idag är en lång, tråkig, misslyckad dag. Min I pad är dessutom helknäpp med en skärm som snurrar åt fel håll hela tiden.... Jag tror att jag behöver ett tekniskt avbrott. 

Vårdgaranti -till vilken nytta?

Jag lovar att jag försöker att inte hetsa upp mig,...det går väl sisådär med stundande PMS humör men jag vet att det tar så mycket mer energi än vad resultatet ger. Idag skriver jag om mellansonens väntan på en ADHD utredning.

I höstas började hans svårigheter att märkas genom hans totala utmattning och sorg över att inte klara av skolan lika bra som resten av klassen. Han hade sömnproblem och var stressad. Vi kontaktade skolsköterskan och sedan skolläkaren och sedan remitterades han till en psykolog för att göra
WISC –Wechsler Intelligence Scale for Children (Wechsler, 1992) testet.
  Han fick också, på rekommendation av skolläkaren använda sin brors Circadin för insomning tills han fick en egen läkarkontakt. Observera att det fortfarande inte skett. Istället remitterade BUP honom vidare till BUMM eftersom hans WISC test visade på trolig ADHD. Enligt BUP mottagningar i Stockholms egen policy gällande vårdgarantin, så ska barnet få sitt första läkarbesök  inom en månad från det att remissen mottagits, ytterligare en månad efter ska utredningen vara påbörjad och avslutad tre månader efter inkommen remiss.

Hmm, så är inte fallet för vår son. Hans remiss har färdats från BUP till BUMM och nu befinner den sig på en mottagning som heter CEREB. Att remissen är där får jag information från BUP då jag ringer för att höra när vår första läkartid är planerad till. Jag blir väldigt upprörd och blir kopplad till en ansvarig person som meddelar att BUP bara prioriterar svårare utredningar där autism är inblandat. Jag förklarar att jag har Asperger samt ADHD och så även min sons storebror. Vi har en god kontakt med läkare och psykologer på denna BUP mottagning och jag önskar att vi slipper byta miljö och kontaktytor för att genomföra denna utredningen. Hon förklarar sakligt att dom inte visar hänsyn till det. Sedan meddelar hon att han remitterats till CEREB.

Jag ringer CEREB. Min son står på kö och beräknas kunna få sin första läkarkontakt under junimånad ger receptionisten mig till svar. Då hänvisar jag till vårdgarantin och frågar hur hon ska kunna ge oss en snabbare tid. Hon beklagar sig över att dom har haft många sjuka i personalen och därför inte kunnat hålla vårdgarantin. Jag, som snabbt scrollat deras hemsida vet att dom akut söker personal för att kunna genomföra ADHD utredningarna. Jag frågar henne om dom tänker skicka tillbaka remissen till BUMM då dom inte kunde uppfylla kravet på vårdgarantin. Då svarade hon att så gör dom inte, men hon förslog att jag själv skulle hitta en mottagning som kunde ta emot min son innan juni.

När vi är i Istabul får min man ett samtal från BUP där en man undrar vad som händer i ärendet, då vi inte har haft någon kontakt sedan i mars månad. Då han får höra hur vi har behandlats gör han en egen anmälan och har sett till att maken ska få prata med den person som ansvarar för vårdgarantin på BUMM. Fortsättning följer....

Läs gärna följande artikel om hur Barn får vänta på sin utredning http://www.dagensmedicin.se/debatt/

Jag vill ge en styrkekram till mig själv och min familj och till alla andra drabbade NPF- familjer som jag vet kämpar dagligen med liknande problem. KRAM

Vad är NPF?

Idag är det åter dags för Jenny Bergman från UR, Utbildningsradion att komma hem till oss för att träffa mina killar.  

Detta ska vara det sista tillfället om all teknik fungerar som den ska. Förra gången var inte äldsta sonen med, men idag är det påsklov och det är bara vi tre hemma. Med andra ord tillräckligt lugnt för att kunna nå fram och förhoppningsvis skapa en bra kontakt. Syftet är att sprida information om hur det är att leva i en NPF familj jämfört med en ' normal' familj. Det ska bli väldigt intressant och se om det lyckas. Det är i alla fall väldigt viktigt att sprida kunskap om NPF det vill säga neuropsykiatriska funktionsnedsättningar / diagnoser, som exempelvis ADHD, Autism och  Aspergerssyndrom. 

Till hösten väntas radioprogrammet att vara klart och jag kommer självklart att dela det med er här på min blogg! 

Rastlöshet utan Ritalin

Rastlösheten i kroppen gör det svårt för mig att överhuvudtaget sitta stilla. Jag har för första gången, sedan jag började äta Ritalin glömt att ta min medicin. Hmm, längtar tills denna spattiga dag är över.

Det har varit en mycket intensiv helg med besök från UR, golfträning, agilityträning, blåsipps plockning och en ständig kontakt med min familj. Jag har denna dag att vila på och då glömmer jag min medicin. Typisk händelse just nu, att glömma bort mina egna behov då allt snurrar på så fort. Ändå är mitt mående bra. Jag känner mig glad och förväntansfull inför stundande vår och sommar. 

När vi hade besöket från Utbildningsradion UR var vi alla väldigt motiverade och nyfikna. Jenny Bergman som gjorde intervjun följde mellansonen under en halvdag och hon ska komma tillbaka under påsken för att slutföra. Hon var mycket lugn och sympatisk som person och jag hoppas att resultatet kommer att bli bra.

Imorgon är en ny dag och då kommer jag inte glömma att ta min ADHD medicin! Nu vet jag i alla fall vad den gör för nytta. Det är väldigt tröttsamt att vara en sprattel gumma med miljontals tankar på en och samma gång. 

En 'normal ' familj

Imorgon kommer UR Utbildningsradion hit för att intervjuva mellansonen om hur vår NPF familj skiljer sig från en så kallad ' normal' familj. Syftet är att sprida kunskap till andra barn. 

När jag först fick frågan om vår familj ville vara med var min första respons att självklart. Dels för att jag tycker att syftet, att sprida kunskap och i och med det en ökad förståelse är viktig. Dels för att vi, i vår familj just nu har möjligheten att göra det. Även om dagar, veckor och månader flyger fram just nu fyllda  med EVK möten, ADHD utredningar, dyslexi utredningar, läkarkontroller, socbesök och alla andra möten som bara måste ske så mår vi faktiskt bra! 

När jag säger bra menar jag att vi har våra huvuden över vattenytan, jag och min älskade make. Visst så händer det att någon av oss får en kallsup av vanmakt då och då men vi reder oss. Vi letar efter det som faktiskt funkar och försöker att skratta åt allt extra strul som ibland öser ner.  Barnen känner vårt stöd och är trygga. 

Jag kan inte svara på vad som skiljer oss från en normal familj. Jag har och kommer aldrig att tillhöra en sådan. Det ska bli mycket intressant att få vara med om denna intervju och sedan få lyssna på resultatet. Jag hoppas att du följer med! 

Halvtid

Halva sportlovet har passerat och jag ligger på soffan och vilar. Humöret är på topp för vi ha haft ett bra lov såhär långt. Kraften börjar dock att sina.

Familjen har åkt en 12 timmars kryssning till Åland med Vikingline. En riktig utmaning för en familj med två Aspies men vi lyckades ha en riktigt trevlig familjetur. Vi vilade i hytten och hetsade inte upp oss över små humörsvängningar. Vi spelade kort, dansade, åt gott och njöt av tiden tillsammans. Härligt att minsta barnet snart fyller 5 år och att vi snart inte har något småbarn längre. Jag minns min panik känsla när mellan sonen skulle fylla fem. Känslan av att inte vara klar med småbarns åren och längtan efter en dotter. Nu känns min familj komplett. Man, tre barn , en katt och en hund. 

Jag och maken träffade mellan sonens utredande psykolog som nu sammanställt ADHD testerna. Hon konstaterar att han har problem med sina exekutiva funktioner och att han troligtvis uppfyller kriterierna för en ADHD diagnos. Utredningen är nu skickad till BUP och ett skolmöte nalkas. Trots att vi väntat oss detta känns det tungt. 

Idag var jag på bio med kidzen och vi har det trevligt. Brorsorna är inne i en bra fas och har riktigt kul tillsammans. 

På fredag har min bror sin första permission , dock bevakad men ändå härligt. Barnen och Charlie, vår hund får äntligen träffa honom. Det var 1 år och tre månader sedan. Tiden går fort. 

Jag håller tummarna att sportlovet fortsätter som det startat! Jag tar alla tillfällen att vila min lilla hjärna.