En Aspie på #KENTFEST

Äntligen var dagen med stort D här KENT konsert på Gärdet med min älskade man! För mig innebär det en massa förväntningar och planer inför kvällen.

Jag har sett fram emot denna kväll för mycket. Varenda detalj har jag planerat och nu i efterhand vet jag att det brukar aldrig bli som jag i min fantasi föreställt mig. Vi ses inte mycket, bara jag och maken så att få barnvakt och gå på konsert är stort. Jag såg oss framför oss i ett hav av människor men ändå i samma sfär. Vi skulle lägga ut en picknick filt och njuta av en tacotallrik ( som jag på hemsidan sett att dom serverade) och dricka en kall cider titta varandra i ögonen och vara i nuet. Det var min ambition och min verklighet av vad som skulle hända. Jag hade läst på hemsidan att Kent ordnat en festival där inga köer skulle hindra oss från att ha en trevlig kväll. Detta tolkar jag bokstavligt en Aspie som jag är. Inga köer. Jag förstår förstås att en viss kö skulle förekomma. Väl inne på området tar jag sikte på Tacovagnen och vi ställer oss i kö. Efter en timme ! är vi framme vid kassan bara för att få ett kvitto och ställa oss i en lika lång kö för att få maten. Ingen picknick filt här inte! Det blir tillsist en stående, visserligen suveränt god tacos intagen till Kents inledande nummer på konserten.

Jag har svårt att hitta en plats att stå på. Ser ingenting och för ett ögonblick har jag bara lust att gå hem. Tillsist hittar jag en lucka vid ett räcke som är ok. Jag har svårt att stå länge då jag aktivt måste tänka på 'att stå' , vilket tar mycket kraft. Att stå mot ett räcke är skönt och jag slipper att människor springer framför mig och distraherar mig. Jag kunde äntligen koncentrera mig på musiken.

Det blev väl inte riktigt vad jag tänkt mig men slutbetyget är iallafall välgodkänt. Mycket på grund av den intimiteten som jag och maken delade, när vi under ett passerande regnväder trängt in oss under en och samma jacka  lyssnandes på Jocke Bergs sköna stämma i 'utan dina andetag' . 

Konsten att skapa

Jag har en förmåga som jag är riktigt stolt över och det är konsten att skapa.
Min förmåga att se framför mig hur jag vill ha det och sedan skapa det är en riktigt bra tillgång. Jag är kreativ och för mig är det meditativ att använda mina händer till denna. Därför har planeringen och genomförandet av dagens bröllops dekorationer något väldigt positivt för mig att vara med om.  Utmaningen var stressen som alltid kommer när det finns en deadline och man måste slutföra. Jag medger att jag vissa nätter sovit lite oroligt med huvudet fullt av rosor, murgröna och färgteman. Min man har stöttat mig och tagit hand om den såkallade markservicen medan jag skapat.

Jag har klarat av det! Hi hi. I garaget står nu sex färdiga bordsdekorationer och väntar på att bli placerade i kvällens festlokal. Jag sitter hos frissan och njuter av att bli ompysslad och vacker. Allt är enligt planerna och jag är förväntningsfull inför kvällens kurdiska bröllop . 

Jag kan fortfarande skapa under en viss press och det i sig själv betyder massor för mig!

Livet går vidare

Det är grått, grått och grått därute utanför fönstret. Min kropp längtar efter ljuset och våren likt en knopp som väntar på att få vända sina små nyvakna, ljusgröna blad mot vårsolens skarpa sken. 

Jag vet inte hur, men dagarna går så fort och blir till veckor och månader. Detta är mitt liv just nu. Det pågår hela tiden och jag slutar aldrig att förundras över att det händer så mycket stort som smått som fyller mina sjukskrivna dagar med händelser. Jag har långt ifrån långtråkigt och jag planerar fortfarande in min välbehövda vila.

Just nu har min älskade äldsta son varit hemma från skolan och vilat. Han har en dipp i sitt mående och behöver nog vårsolen lika mycket som jag. Nästa vecka ska vi träffa hans läkare och diskutera hans medicinering. Det blir intressant, då jag och läkaren inte är överens om valet av medicin. Det är då Lejonmamman i mig kommer fram. Hon som läser allt och lite till angående valmöjligheterna på nätet. Hon som ifrågasätter och kräver en second opinion från ansvarig läkare. 

Jag har även anmält mig till en kurs i praktisk planering på Aspergercenter som ska ge mig verktygen att underlätta för sonens dagar. Kursen går av stapeln på måndag och jag kanske får lite egna tips om min egen planering som en extra bonus. 

Möten som också ska avklaras närmaste tiden är mellansonens dyslexiutredning, föreläsning om barnfetma, eget kbt samtal och så vidare. Att vara sjukskriven och ha tre barn, en hund, en katt och diverse diagnoser tar tid. Det är väl svaret på min fråga! Tiden går fort för att det alltid är något som ska fixas, planeras eller uppmärksammas. 

Allt detta sammantaget är mitt liv just nu. Trots den ofta struliga vardagen, så älskar jag att leva mitt liv och tacksamheten når inga gränser när det gäller mina barn, min underbara familj och mina vänner.