Och så kom mörkret

Första grå och regnruskiga dagen på hösten och min depression gör sig påmind på engång. En kropp som känns som bly och mörka tankar som är så nära att ta till.

STOPP säger jag! Tänker inte låta mig falla ner i detta mörker.  Istället  väljer jag att slösa med tända lampor, äta mörk choklad och ta mig ut på långpromenad med hunden med regnkappan hårt virad runt kroppen. Där ute i regnet med vinden piskande mot ansiktet känner jag mig levande och jag tar mig runt på en långpromenad. Ensam med mig själv, naturen och Charlie ger jag från mig ett vrålskrik och det känns så befriande härligt att jag bara måste göra det en gång till. Charlie tycker att jag är helfestlig och kommer rusande och slår sig ner, som han lärt sig tätt sittande vid min vänstra sida inväntades sin godsak. Livet är bra härligt ändå tänker jag och vi tar oss hem för att laga en höstgryta med en skvätt vin i och en massa kärlek. 

I posten hade min kallelse till ljusterapin kommit och jag tänker att jag kommer att ta mig igenom november detta år bättre rustad än förra året. Ljusterapi here I come .