Konstaterar tacksamt att nätverksmötet på BUP gick bra.
Vid det här laget, fem år sedan den första kontakten med sonens psykolog på BUP känner jag mig trygg med både personalen och lokalerna. Det tar inte så mycket energi när saker är som jag förväntat mig. Däremot tar det alltid energi att sitta i möten där det dessutom är viktigt att fokusera och få fram det vi vill få sagt.
Tänk att där sitter vi föräldrar, psykolog, socionom, kurator, rektor, klasslärare samt LSS handläggare. Alla är engagerade och kommer med åsikter och kreativa förslag. Alltid en början.
Nu börjar jobbet med att få honom att komma hem och trivas, trots rimliga krav och störande småsyskon. Jobbet för skolan att aktivera honom och få honom att känna sig trygg.
Sedan det viktigaste av allt få honom att inse att det krävs ett samarbete från hans sida. Att ha diagnoserna ADD, AS samt depression är riktigt tufft när man är elva år.
Önskar mer än allt att han ska landa mjukt och känna sig älskad!
Känslan jag bär på är otillräcklighet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varmt tack för ditt visade intresse. Jag svarar så fort jag har möjlighet!