Hjärnan överhettad på grund av stress, inte första gången.
Att stressa upp sig över saker gör väl alla, tänker jag. Men jag tror bara att vi ADHD hjärnor, stressar upp oss så pass mycket att hjärnan inte kan sluta tänka i 100 olika filer på en gång, dygnet runt! Så har det varit för mig nu i två dygn. Det började efter förra helgens kaos med sonens utbrott och poliseskorten till psykakuten. Denna vecka har följts av en rädsla för nya utbrott och en osäkerhet som tär, över tankarna på vad som är bäst för honom. Åh, önskar återigen en regelbok eller manual över det bästa sättet att hantera en son med depression, Asperger, ADD och förpubertet. Med en skolgång i en särskola som han inte riktigt trivs i.
Jag får hela tiden höra, att det är så bra att jag har liknande diagnoser och att jag kan hjälpa honom. Mycket möjligt att jag förstår honom, att jag vet vad han behöver men tyvärr så mår jag själv inte bra. Jag går på solceller efter att ha gått in i väggen. Som mamma ska man orka, och det gör förbannat ont när jag inser att hans utbrott kommer dom gånger jag inte legat steget före.
Negativ stress är den stress man får av saker man inte kan påverka. En av dom är just nu stadsdelsförvaltningen och LSS handläggarna eller deras chef. Avslag på avslag efter ansökningar om fler timmar för avlösare för sonen. Har slutat räkna dom gånger vi skickat överklagan till förvaltningsrätten. Trots att både BUP och familjeenheten på Soc har skrivit brev, och förklarat vikten av mer stöd har svaret blivit nej. Sonen har fyra timmar i veckan med sin avlösare. Fyra timmar. Hur kommer jag då ur detta stresstillstånd?
Det fina med mig är att jag lärt mig det. Att göra något kreativt och låta händerna arbeta och tankarna vandra fritt är en sådan måbra sak.
Idag kommer en nära vän hit och distraherar mig ;), får mig att tänka på något annat. Sonen har checkat in hos mormor över helgen och alla kan andas ut, för en stund.
Känner igen mig, även om jag inte har några diagnoser själv. När Rapunzel var liten gick jag också in i väggen och det tog lååång tid att komma tillbaka. Jag hade ingen som kunde gå in och hjälpa mig och det var smärtsamt att se hur hon kom i kläm. Samtidigt var siuationen med henne en bidragande orsak till mitt mående. Förfärligt. Bra att han kan vara hos mormor i alla fall, hur är det när han är där? Har läst att han varit där en del innan, hur funkar det med henne - hur ofta är han där? Fyra timmars avlösning är nästan skrattretande. Kan inte begripa hur dessa beslut fattas men inte är det folk som har någon verklig erfarenhet av hur denna typ av liv ser ut i alla fall, det är jag övertygad om. Bra att du har en nära vän som kommer, och att du har redskap för hur du kan hitta ut ur stresstillståndet. Den negativa stressen är ju ett moment 22, vanmakten skapar den och vanmakten är också det som gör att det inte går att ta sig ur den. Man måste liksom skörda där man står, ur gruset och askan som man har upp till knäna. Det är ingen lätt uppgift. Hoppas att din dag blir så bra som bara är möjligt. Kram!
SvaraRaderaVet att det är många med oss som går på knäna eller har kört in i väggen mkt pga att ens barn inte mår bra. Jag tror för min del att kraften som mamma slår tillbaka mot mg själv i frustration när man kämpar och inte får något gensvar
RaderaMin älskade mamma, så tacksam att hon finns. Sonen har alltid haft en nära relation till henne. Han flyr till morföräldrarna för att vila. Det är ett jätte bra andningshål för honom men inte under lång tid. De har inte kraften att få honom att genomföra någonting annat än det han vill, dvs spela dator. Han kommer inte ut, sköter hygien eller gör läxor. Återigen tack för dina ord, dom värmer!
Radera