Social interaktion vid Aspergerssyndrom

Har under lång tid ifrågasatt mitt eget behov av social kontakt. Vad ger dessa möten med andra människor mig? Är det värt att lägga energi på social interaktion?

Mina tankar snurrar runt likt kläderna i en torktumlare utan att jag kan se en början eller ett slut på dem. Hur lyckas jag själv komma fram till essensen av dessa tankar? Ibland kan jag genom att skriva här i bloggen och på så sätt konkretisera tankarna nå fram till svaret på tankarna. Andra gånger så skruvar tankarna ihop sig likt lakan i en torktumlaren och kommer ut som en stor klump som lägger sig på bröstet. Outredda. 

Annars är det genom social interaktion som jag får hjälp att bearbeta dessa snurrande tankar. Så min slutsats är att jag inte borde flytta ut på landet med endast Iris som sällskap. Nog för att jag kan prata med både henne och Pelargonerna men svaren blir inte mer än ett lugnande mjau eller en härlig doft.

Jag behöver människor att 'bolla med' som det så fint kallas. Valet av dessa människor måste ske med noggran precision för det finns många ulvar i fårakläder ute i världen. 

Igår fick jag besök av en väldigt viktig person i mitt liv - min moster! Hon har följt mig genom livet och vet om allt som rört mig och vår släkt. Hon är trygg, saklig och busig. Hon lever fullt ut och vi delar den där överlevnadshumorn som vi i generationer lyckats att utveckla för att orka gå vidare. Svart morbid humor kanske den kallas. Jag blir varm, lugn och glad när vi ses. Ett stort plus i kanten är att hon själv arbetar på en Stadsdelsförvaltning och precis börjat att handlägga LSS are. Hon går på kurser och utbildningar för att öka kunskapen och förståelsen och därigenom komma fram till vilket det bästa stödet är för oss Aspies. Igår pratade vi just om den saken. Vilket stöd är det jag behöver? Har jag lyckats att få fram det till LSS handläggaren? Sedan det bästa av allt! Hon gjorde återigen det klart för mig att jag är mamma till tre barn, varav ett med stora behov av stöd och det i sig är ett heltids jobb! Tack sötaste moster för att du finns! Älskar dig! 

Idag ska jag iväg med min boendestödjare fnittertippan till sjuksköterskan för att diskutera just detta. Vilket stöd är det jag behöver? Tänk, vad skulle jag göra utan dessa eldsjälar som finns i min närhet. De är noga utvalda av en människospecialist, d.v.s. en Aspie som inte godtar något halvhjärtat. Så mitt svar är JA det är värt att lägga energi på social interaktion!