Vaknade av att min man gjort frukost. Solen sken, inget bokat och hela familjen var hemma.
Gårdagens sorg var borta även om hjärtat fortfarande kändes tungt. Det är sant det jag skrev igår om att vi saknar den vardag fylld av rutiner och strukturer. Det är också sant att livet just nu inte är optimalt. Jag har en lång väg kvar. Kanske jag behöver en ny medicin? Eller mer avlastning? Hjälp med att få rutin?
Vad vet jag?
Det jag vet är att jag har världens finaste, knasigaste och gapigaste familj. Jag älskar dom och dom mig. Min man lyfter mig ur mina negativa tankar genom att visa roliga filmer, låta mig gå loss i trädgården och genom att få mig att skratta.
Min levnadssituation är på så många sätt bra eller mycket bra. Jag måste väl helt enkelt försöka att vara tålmodig! Vilket, för min ADHD hjärna är näst intill omöjligt. Jag vill ju så mycket, så gärna och det skulle gärna ha hänt igår.
Snart dags för läggdags efter en hel dag med fingrarna i jorden. Snart kommer luktärter, rädisor, sallad och om vi har riktigt tur melon frodas i trädgården. Tålamod var ordet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varmt tack för ditt visade intresse. Jag svarar så fort jag har möjlighet!