Att älska gränslöst är det jag gör. Inga fnurr på tråden får blockera flödet av känslor. Därför gör det så förbaskat ont när vi får en fnurr på tråden.
Permission i helgen med massor av tid, gemensamhets tid. Lilla tjejen på mini semester med morföräldrarna, så vi var fyra stycken @ home. Jag hade förväntningar. Höga Förväntningar mycket romantik och picknick i det gröna. Långa samtal och lite dans... I mitt inre var jag redan DÄR! Alla små detaljer var planerade. Jag vet bara inte hur jag kan vara så naiv, så att jag tror att min längtan efter en romantisk dejt kan få två barn samt en stressad make att anpassa sig. Hmm, hur tänkte jag där?
Romantiken slutade när bilen stannade på uppfarten och vi klev ur. Nä, kanske inte riktigt. Vi umgicks och gjorde en mysig middag och drack lite bubbel. Sedan var det slut på det mysiga då äldsta sonen inte var på humör. Kvällen slutade i tumult och tårar. Men Åhh, vilken besvikelse jag kände.
Jag och min lilla Aspie personlighet hade ju bestämt exakt hur denna kväll skulle sluta och så blev det så fel. Söndagen ägnades åt eftersatt städning och en elvisp till make som vill hinna med allt och lite till. Jag var besviken och sårad över hur lätt retlig och bestämd han var.
Idag är jag åter på sjukhuset. När vi samtalar får han mig att förstå hans upplevelser och känslor. Nu förstår jag att han är hyper stressad och att han knappt hinner med varken sig själv eller sitt arbete , mycket på grund av att han själv ansvara för tre barn samt äldsta sonens extrema behov av stöd.
Jag älskar gränslöst och det får göra ont ibland för vad vore livet utan honom? En fantastisk man, make, vän och pappa. All kärlek till dig, hjärtat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varmt tack för ditt visade intresse. Jag svarar så fort jag har möjlighet!