Dödsångest

Vad händer efter döden ? Denna fråga har tagit en järngrepp om sonens hjärta. Han har insett att livet inte varar för evigt.

Han är tolv år och troligtvis är detta en fråga som är åldersrelaterad. Men jag tror också att det faktum att vi båda har Aspergerssyndrom gör det hela mer komplext. Dels för att jag själv har en enorm rädsla inför döden och då genom risken att någon nära dör. Jag tror att det är oförmågan att kunna kontrollera döden som gör den så läskig.

Jag minns att jag pratade mycket om döden med mina föräldrar, men det var nog först när min älskade farmor dog som jag för första gången blev varse vilket otroligt definitivt avslut det är när någon dör. Jag minns begravningen och  hur jag inte ville lämna kyrkan och min farmor ensam i kistan. Jag grät hysteriskt och mådde illa när vi efteråt skulle träffas och äta smörgåstårta. Varför då? Varför ska man sitta och småprata när någon man älskat inte finns något mer ? Jag var femton år och jag kommer alltid att bära med mig minnet av farmors mjuka famn. 

Vad händer efter döden? Jag beskrev ett ljus, oändligt ljus och frid. Sonen blev hysterisk. Vad skulle han göra i detta ljus i oändligheten? Nu pratar vi mer om att han får träffa nära och kära som redan har dött. Döden är inte lätt då det inte finns några självklara svar. 

Jag har släppt min egna dödsångest eftersom jag lever och njuter av livet IDAG. Min förhoppning är att sonen snart själv kommer till insikt att livet är NU och alltför skört för att ödsla bort tid på oro.