Även om denna sommar inneburit så mycket soltimmar och värme så att min kropp knappt klarat av det så saknar jag redan det oplanerade i sommardagarna . Då det viktiga varit att ha en trevlig samvaro och äta gott och njuta av allt som sommaren hör till. Jag är en person som älskar hösten, fukten i luften tidiga morgnar och att få tänd ljus på kvällen. Skörda äpplen och plommon och mysa i någon stor gammal fliströja. Ändå är det en viss vemod att gå mot mörkare tider. För nog att jag älskar hösten men november månad kan för min del raderas från årets månader. Min sjuksköterska pratar redan om att sätta in ljusterapi för mig då hon vill förebygga en svacka. Jag har en såkallad årstidsbunden depression och jag hoppas att min ökning av Serquel ska räcka denna höst. Det tar ju så mycket tid detta med ljusterapi.
Denna vecka ägnas åt förberedelser inför nästa veckas skolstarter. Livet blir så mycket enklare om man i god tid förberett med inköp av gympakläder, suddgummi och andra härliga skolgrejor. Jag ska få äldsta sonen att klippa sig och det är en utmaning.
Vemod behöver inte vara en negativ känsla, kanske det är en tacksamhetens känsla då man lämnar en fas och ger sig in i nästa....?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varmt tack för ditt visade intresse. Jag svarar så fort jag har möjlighet!