söndag 16 december 2018

Fuck cancer

Min mamma är sjuk i lungcancer och jag är livrädd. 

Alla människor har sin egen historia med sin mamma . För min del har hon behövts mest när jag själv blev mamma och varken visste ut eller in. Hon fanns där men sin närvaro utan pekpinnar eller ’ jag vet bäst’ attityd. Hon följde med mig och min man på vår resa att skapa en familj. Adam, min först födde är idag, 17 år gammal och boende hos mormor och morfar. Dom har en unik relation och stödjer varandra genom livet.

I våras fick mamma sin lungcancer diagnos. Hon har även hjärtsvikt och kol. Jag grät i dagar men sen kom cellgiftsbehandlingarna och hon mådde inte så dåligt som vi alla hade fasat för. Hon var en järn lady med glimten i ögat . Läkarna var förundrade hur väl hon tagit emot behandlingarna. Tumören som från början var 7,5 cm i diameter är det bara ärrvävnad kvar . Hemsjukvården, hemtjänst och trygghetslarm sades upp. Mamma var frisk, trodde vi naiva som vi var.

Mamma ramlar på badrumsgolvet och ligger där några timmar. Hjälp mig ropar hon men min pappa hör inte henne. När ambulans personalen kom berättade mamma att hon fallit graciöst och vikt benen åt sidan. Är det ens möjligt att falla graciöst?

Nu vet vi att cancern har spridit sig till hennes hjärna och lungcancern är aktiv igen. Vi vet inte hur länge hon har kvar att leva. När jag tänker på att hon snart är död blir jag livrädd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Varmt tack för ditt visade intresse. Jag svarar så fort jag har möjlighet!