Nu har jag för första gången fått möjlighet att vara på en aktivitet två eftermiddagar i veckan. Jag går på keramik och det är väldigt roligt och kreativt. Resten av kursdeltagarna är vänliga och jag tillåts vara den jag är. Det vill säga ibland kreativ och sällskaplig andra dagar tillbakadragen och sluten. Energin går till keramiken och inte till att hålla upp fasader, tolka omgivningen och pressa mig själv för hårt. Jag försöker dock vara med på plötsliga storfika och andra spontana händelser. Detta efter det att min man förklarat att öva på att anpassa sig är en del av orsaken att jag är där.
För så är det, min längtan efter arbete och ett socialt sammanhang är stort. Så fort jag försökt genomföra någon aktivitet har mitt mående satt krokben för mig . Jag är otroligt tacksam att jag nu lyckats hålla en 100% närvaro sedan början av november .
Min alldeles egna hushållspappers hållare gjord på keramiken . Fin, eller hur? Unik i sitt utförande i alla fall .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varmt tack för ditt visade intresse. Jag svarar så fort jag har möjlighet!