12 års dag

I morgon fyller min älskade son 12 år. Tänk att det var tolv år sedan jag blev mamma för första gången.

Idag bakar jag och funderar på hur vi ska få till det så bra som möjligt för honom på hans dag.

När jag blev mamma var jag oerhört osäker på min egen förmåga. Det ledde väl till att jag var en riktigt präktig mamma. Var? Kanske fortfarande är....? Jag läste och lyssnade på allt och alla. Ville göra rätt . 

Att vara förälder är att finnas kvar i alla lägen. Det är svårt att följa en mall då barnet och du själv går igenom olika faser. 

Något jag bestämde mig för när jag blev mamma var att aldrig lämna barnet ledsen. Jag tolkar ordspråk bokstavligen och tänker ofta på 'Älska mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det allra mest.' när jag är så nära att bli fly förbannad. För det är just då när man vet att man gjort något fel som man behöver bli bekräftad och sedd. 

Min älskade son sa för ett tag sedan att jag är en bra mamma, du är en sådan som det står på om på våra husregler. I köket har jag satt upp en skylt i keramik där det står:

HUSREGLER

Om det är öppet-STÄNG DET

Om det ligger på golvet-PLOCKA UPP DET

Om det är smutsigt-TVÄTTA DET

Om det är hungrigt-GE DET MAT

Om det är ledset-ÄLSKA DET

Ja, sådana är vi han och jag. 

Vi Aspies ! Om det STÅR så -ÄR det så! Tänk om jag hade vetat det, den vårdagen för tolv år sedan att sonen jag födde också skulle komma att bli min själsvän.