Från himmel till pannkaka, eller tvärtom

Dagen med stort D, idag skulle sonen tillbaka till skolan efter en månads frånvaro.

Morgonen startade med en elvisp till son som springer runt och stressar. Han har förmågan att delge att han är stressad. Han är laddad och det är påsklov och planeringen är att åka på äventyrsbad. Skoj med andra ord. Taxin kommer och vi lyckas få med och på det som behövs. Mobil,badkläder, jacka, hörlurar, ta morgonmedicin, skor oj oj oj nu svischar han ut genom dörren.

Lugnet lägger sig men oron finns kvar. Efter någon timme textar jag och frågar hur det är. Katastrof, inget bad idag, inget att göra, allt suger, vill hem....SUCK 

Jag svarar att jag förstår att han är besviken, kramar om, kanske rita något? 

Jag vill hem! Blir svaret. 

Jag känner en stor klump i magen. Varför kan det inte bara fungera någon gång? Maken ringer och styr upp att personalen fångar upp sonen. Hela dagen går, utan att jag riktigt kan släppa oron och tankarna på sonen. Vill ju så gärna att han ska känna sig trygg och glad i skolan.

Klockan är fyra och in flyger en superglad kille. Han har gått tipspromenad och bakat hallonpaj. Haft kul! Imorgon blir det äventyrsbad och han har valt att lämna kvar sina badkläder så att han inte glömmer dom! 

Njuter av hallonpaj som sonen stolt bjuder på ! Från pannkaka till himmel blev det idag ! Håller kvar den känslan !