Längtan efter en hund, en trofast vän som aldrig sviker.
Minns såväl hundarna som fanns vid min sida under min uppväxt. Minns hur pälsen kändes under handen, deras blöta pussar och deras ständiga bekräftelse att jag betydde något, att jag fanns och var till glädje för dom. Jag fick höra så ofta hur besvärlig och jobbig jag var. Känslan av oro i magen och sorg i bröstet som alltid fanns där. Men så kom dom springande mot mig, mot lilla mig. Dom gav mig närhet, trygghet, kärlek och värme. Jag fick också förtroendet att hålla i kopplet och ge dom mat. Det fick mig att växa. Med en hund är man aldrig ensam. Därför har mina tankar och drömmar börjat kretsa runt att återigen skaffa en hund. Men så tänker jag att det är rörigt hos oss, vi har nog att tänka på och ta hand om...men tänk om hunden kan integreras i rehabiliteringen? Tänk om....
Sonens nya avlösare Mrs. Renlevnad var här igår med sin hund. Vilket tillskott! De var ute på promenad i över en timme, och kom tillbaka med sol i sinnet.
Tacksam att hon kommit in i vårt liv!
Djur är ovärderliga när man inte mår bra. Och när man mår bra. De är ovärderliga helt enkelt. ;) Och en hund är ju en fantastisk vän. Såklart måste man kunna ge den vad den behöver också... Jag saknar också en hund oerhört mycket. Hade två förut men det var några år sen nu. Mitt liv rymmer inte en hund nu, för då skulle den stackars vovven inte få det den behöver. Men en dag, då skall det minsann bli en hund! Hoppas att du kan hitta ett sätt som gör det möjligt för dig/er!
SvaraRaderaDet dröjer nog ett litet tag till iaf. Måste bli lite mer ordning på torpet först, men sen så! Kram
Radera