Spanien-Here I come!

Telefonen ringde, det var min man som med mjuk röst förklarade att han tyckte att jag skulle följa med min pappa till Alicante på semester.

Han är fin denna make, vald med omsorg för 20år sedan. En klippa som står stadigt trots alla vindar, eller snarare orkaner som blåst runt mig under dessa år. Nu är han orolig, jag med för att min hjärna har kommit in i stress. Den gör så ibland, liksom låser sig på nivå högvarv och kan inte varva ner. När det blir för mycket saker som jag inte kan påverka på en och samma gång.

En oro över sonen som inte mår bra. Han bor hemma hos mormor för varken vi eller han orkar med alla utbrott. SKULD, är känslan det ger men självklart också en enorm tacksamhet över hans och min mammas relation.

Ovisshet är absolut det värsta jag vet. Igår var jag och maken på arbetslivsintroduktion och det konstaterades att jag inte är redo för det, utan har fullt upp med min medicinska behandling. Det var massa papper som skulle fyllas i och sedan var det klart. Jag är fr.o.m. nästa vecka utförsäkrad och incheckad på Arbetsförmedlingen.

Jag går in på detaljer och kan i tusentals timmar älta problem, samma problem och det känns som att befinna sig i ett enda stort virvarr av problem tillsist. Nu vet vi, att jag behöver hjälp med att klargöra tidsomfattningen. Exempelvis sa min make igår, att vi nu i en månadstid har haft en otroligt stressig period. Men innan dess var det faktist lugnt och vi hade den bästa hösten vi haft på länge. Jag minns hösten och känner värme i bröstet. Just det, så var det! Vi kommer att rida ur denna storm det är bara förfärligt jobbigt när allt tar sådan tid.


Så på eftermiddagen ringde maken alltså och ville att jag skulle åka med pappa på semester. Min första reaktion var nej, det blir för stressigt! Jag kommer inte hinna att förbereda mig, för att flyget lyfter redan på söndag kväll. Han fortsatte med att säga att han hjälper mig att ordna allt runt omkring. Jag vet att det kommer han också att göra, denna fina människa som ser att jag inte mår bra och unnar mig semester. KÄRLEK