I helgen åkte vi till en kär väns sommarhus. Vänskap är något otroligt vackert och samtidigt som den är stark kan den även vara skör. Just denna vänskap blir allt starkare och det är en sådan vänskap där jag känner mig helt trygg och bara kan vara jag. Det är ok att gå undan när det blir för mycket och mina barn accepteras och uppskattas för allt vad dom är. Det kan knappast bli bättre än så...
Men det blev det. Eftersom jag älskar att skapa i färg och form så fick jag förmånen att hjälpa henne att anlägga en perenn rabatt. Det blev ett besök till en ur mysig handelsträdgård där även jag hittade några guldklimpar. Guldklimpar i form av udda växter. Gärna någon som stått i en hörna länge länge och bara väntat på att bli hittad. ;) Hursomhelst så blev det ett trädgårdsprojekt modell större och det slutade nästan i ett lerbad för oss båda. Min ADHD kom till sitt rätta forum och jag fullkomligt brainstormade idéer till min väns trädgård. Jag säger bara det Ernst Kirsteiger Släng dig i väggen!
Jag är så tacksam för varje dag som passerar nu. Det är väl så det blir när man nått botten och nu vågar kika nyfiket över vattenytan och gläds av det man ser och möter. Det kallas livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varmt tack för ditt visade intresse. Jag svarar så fort jag har möjlighet!