Kalas, besök på häkte och att återgå till vardagen efter semester är stora ansträngningar för en person som trivs bäst med samma rutiner. Jag har känt av en kraft och en glädje i att göra allt detta som jag inte känt på länge. Nu har dock en våg av utmattning och depression dragit in över mig. Jag behöver vila.
Tråkigt men sant. Tråkigt att jag återigen överpresterat men alldeles underbart att jag fått känna mig fri. Fri att göra det jag vill och lita på att kraften finns....och ja, den fanns men nu är den borta för den här gången.
Efter ett besök hos min läkare idag ökar vi dosen Serquel för att mota bort deppet. Hoppas på att en höjning i kombi med mycket härliga skogspromenader med Charlie ska fungera. För jag har fått blodad tand. Jag vill leva fullt ut. Min familj hänger inte med i svängarna, men jag vet att dom har sett MIG igen och dom gillar det dom såg. En kvinna fylld av glädje, engagemang och kärlek till det som betyder mest Familjen.
Så jag bäddar ner mig under mitt tunga täcke och väntar på att vinden vänder. För det gör den ... Jag har tilltro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Varmt tack för ditt visade intresse. Jag svarar så fort jag har möjlighet!