Familjen annorlunda

För mig har dramatik varit en konstant följeslagare livets alla dagar. Det har varit höga toppar och djupa dalar och händelseförlopp som varit så snabba att tankarna kommit på efterkälke. Mina vänner har ofta kommenterat just det faktum att jag aldrig har haft en lugn stund.

Nu med facit i hand, med två diagnoser Asperger och ADHD så förklarar väl det mycket av dramatiken. Min ADHD har drivit mig till extrema ytterligheter vad gäller bus i tonåren och att ta plats medan Aspien i mig har bromsat en aning och hindrat mig från att helt hamna i farliga situationer. Min asperger gör dock att jag reagerar extremt starkt när jag blir upprörd eller ledsen. Jag skriker, gråter och tappar helt kontrollen över mig själv. Uppslukad av så många känslor, på en och samma gång att jag inte kan förmå mig att stilla min själ. Detta leder såklart till dramatik och mycket som händer runt mig.

Nu när jag har min familj och äldsta sonen har liknande diagnoser som jag, mellansonen utreds för ADHD och lilltjej som också ska utredas är det inte så konstigt att vår familj har det extra allt när det gäller allt. Men trots det, att det är väldigt intensivt och ibland fruktansvärt jobbigt så är vi en hjärtlig familj. Vi pratar, skrattar, grälar, gråter och busar med varandra mitt i allt detta och jag skulle inte för allt i världen vilja ha det på något annat sätt.

En familj där varje person är en viktig pusselbit och tillåts att vara sin helt egna personlighet med specifika behov och egenskaper - Det är min familj och jag älskar den!