Jag, maken och min äldsta son var på Avicii konsert. Eftersom jag och sonen båda har Aspergerssyndrom och är vanemänniskor krävs det mycket vilja för att bryta kvällsrutiner och gå på konsert. Men oj vad det var värt det. Vilken show, vilken upplevelse som vi kommer att minnas och prata om länge länge.
På måndagkvällen var det dags för starten på min och Charlies nya hundkurs. Första träffen var det teori och en väldigt luddig, oorganiserad sådan. Jag försökte skapa min egen struktur genom att skriva och stapla information på min IPAD via appen Evernote som jag flitigt använder. Det gick bra och jag klarade även av den sociala biten bra. Jag är inte den som sitter tyst, snarare tvärtom och jag hoppas i och med det få ledaren att prestera sitt bästa. Återigen fick mina kvällsrutiner brytas då jag kom hem först klockan halvtio, vilket är väldigt sent för mig att börja mina rutiner. Jag ser fram emot nästa vecka då Charlie ska göra entré och förhoppningsvis briljera.
Jag har även haft turen att stöta på ett gäng hundägare och dess hundar som promenerar tillsammans varje dag klockan nio. Charlie stormtrivs att springa lös och busa med alla dessa hundar och jag får en lagom dos socialsamvaro. Vilken bra grej!
Nu nalkas helg och en stunds vila. Ikväll kommer jag att somna med ett leende på läpparna och en känsla av stolthet i bröstet. I did it!
Jag har också svårt att bryta mina vanor, inte på kvällen dock för jag har inga kvällsrutiner. För mig ligger rutinerna på morgon och förmiddag, ca 7-12.30 (beroende på när jag vaknar...). Därför är det jobbigt för mig att lägga mig extra sent/sova över hos någon - för då blir ju morgontiderna förändrade de också... Men det är härligt när man lyckas bryta och göra något annat! Annars skulle det inte bli många upplevelser, och inte många minnen att se tillbaks på... En sak jag tycker extra bra om med dessa "annorlunda" upplevelser, är att de förbättrar mitt minne. Det är ju svårt att minnas vad man gjort om alla dagar ser likadana ut. Men upplevelserna gör det annorlunda!
SvaraRaderaDet är sant det du skriver att om man inte vågar kasta sig ut så missar man många härliga upplevelser.
RaderaMin äldsta son fick en aha upplevelse när vi tittade på årets foton och han konstaterade att han inte fanns med på särskilt många bilder. Aspien i honom sitter helst hemma framför datorn. Att se hur mycket härligt han missade det året gav honom en spark i baken att våga kasta sig ut oftare.